Jag fick en kommentar på ett inlägg jag skrev igår... det togs för givet att jag var någon form av fundamentalistisk självplågare som inte kunde peta i mig panodil eller ibumetin när jag hade tandvärk... och att det på något underligt sätt hörde ihop med att jag var en... jag citerar,,, "tolvstegsnörd".
Att jag tillämpar ett 12-stegsprogram för att jag vill tillfriskna från mitt beroende innebär inte att jag är emot mediciner... eller att jag väljer att ha ont istället för att ta emot smärtstillande... däremot så kan det innebära att jag har respekt för vad jag petar i mig... och varför jag tar min medicin... idag slänger jag i mig...
... panodil och ibumetin för att jag har tandvärk.
Jag är fullt medveten om att varken panodil eller ibumetin gör mig "frisk"... jag vet att det bara är något som jag tar för att slippa smärtan tills jag kan göra något åt själva problemet... en trasig tand som behöver lagas (i mitt fall tas bort)... jag vet också att smärtan är en signal som min kropp ger mig så att jag ska uppmärksammas på att något är fel med min kropp... smärtan i sig är ju inte mer än en varningssignal som påminner mig om att göra något åt mitt problem (tanden).
Att jag har en sjukdom som är både listig, stark och falsk märkte jag med all tydlighet förra gången jag hade riktigt smärtsam tandvärk... då fick jag ett recept på citodon av min tandläkare... och det var ett fantastiskt läkemedel mot min tandvärk... för den försvann ganska snabbt... vad jag däremot inte var beredd på var att ganska snabbt så fick jag mersmak... min sjukdom gillade citodon och jag var tvungen att be om hjälp för att kunna kontrollera mitt intag av just den medicinen... så visst kan jag ta smärtstillande men jag ska vara observant för vad medicinen har för effekt på mig... beroendesjukdomen är lurig.
Jag gillar vår 12-stegs gemenskap... och att vårt huvudsyfte är att föra budskapet om tillfrisknande vidare... det som gör nykomlingen till den viktigaste personen på varje möte... för så länge vi följer den vägen och focuserar på vårt huvudsyfte så är det väldigt svårt att vara just fundametalistisk...
... och jag tycker inte att det är vidare fundametalistiskt att ha respekt för min sjukdom och vara försiktig med vad jag petar i mig... det tycker jag är förståndigt...