... är jag inte.
Men visst är det himla skoj att gå ut med polarna och spela en runda golf... vem kunde tro det för några år sedan... mina fördommar mot den sporten hade visserligen luckrats upp en hel del eftersom jag har en pappa som är golfspelare... han spelar rätt ofta faktiskt... det var väl snarare det som skrämde mig.
För ett tag sedan så hamnade han i tidningen... ett mittuppslag i den lokala blaskan... där han berättade att han under ett år hade lyckats med att spela 372 18-håls rundor (trehundrasjuttiotvå)... i ett land där det finns en årstid som kallas för vinter... då det inte går att spela alla dagar... inte så konstigt att jag hade lite respekt för denna sporten... allra helst eftersom jag är en beroende... ni vet... allt eller inget.
Men peppar, peppar... nu har jag hängt på polarna några gånger då vädret har varit fint... och jag gillar att knalla omkring och slå på en golfboll samtidigt som vi skrattar och trivs tillsammans... och ibland så får jag faktiskt till ett...
... lyckat slag.
Jag kommer aldrig att bli något proffs på golf... och jag vann inte idag heller...men det spelar ingen som helst roll... som det känns nu så är det att ha mina polare att golfa med som är den största vinsten...