... är ett program som jag älskar att hata... eller hatar att älska.
Jo så är det... jag kan skämmas över att titta på det... men jag kan inte låta bli om jag är hemma en lördagskväll... inte en chans... och jag blir berörd... så även nu...
... det som berört mig mest denna säsong är att det är så tydligt hur en grupp kan fungera och hur en grupp kan misslyckas totalt med att få en grupp att funka... och det har ju blivit så jävla tydligt denna gång... här slänger du av hälften på en shysst strand och den andra hälften i ett träsk... en grupp splittras av konflikter och skitsnack... pakter och egna intressen...
... visst det är en tävling... det går ut på att bilda pakter... baktala... spela spel.
Men jag tycker att det är intressant att se hur en grupp funkar... hur de yttre förutsättningarna styr... det fanns liksom inget val för träskgruppen att klara av sitt första nederlag att komma tillbaks till träsket... de var tvingade att låta gruppens kraft ta över för att palla helt enkelt...
... strandgruppen blev ju snarare svagare av att komma till en shysst strand... som grupp alltså.
Jag kan inte låta bli att nyfiket studera just gruppdynamiken och de lagar som styr en grupp... min gissning är att "smekmånaden" snart är över i träskgruppen och att den perioden kommer att följas av en tid med konflikter... får gruppen hålla ihop tillräckligt länge som grupp så kommer den att bli riktigt stark när det tagit sig igenom "konfliktperioden"... men det är ju TV så troligtvis kommer den inte att få bestå så länge *L*...
... det andra gänget är nästan lite mer spännande att följa just nu... jag tror inte att det kommer att bli en grupp utan minst två... troligtvis tre grupper i den gruppen... möjligtvis så finns det en liten smula hopp för den gruppen om de gör sig av med sin alfa-hanne... om det nu finns någon sådan för det kan ju mycket väl vara en skapelse som TV klippt ihop för att passa konseptet...
... ja så kan det se ut mellan mina öron en lördagskväll i Brännebassalt... när jag väljer att lägga min energi på att älska något som jag hatar... eller om det nu var att hata något som jag älskar... jaja...
... det finns någonting djupt mänskligt i varför Robinsson överhuvudtaget intresserar mig... och helt klart är att det är inte riktigt alla av dessa mänskliga sidor som jag vill erkänna hos mig själv... för jag kan inte se varför jag annars skulle kunna känna skamkänslor bara över att erkänna att jag ser programmet...