Ja jag funderade lite runt det här med att vara ärlig efter en kommentar jag fick... och det är ett rätt intressant ämne.
Att vara ärlig hänger ju lite ihop med att vara sann... eller?
Jag kan få för mig det... och då drar jag mig till minnes en upplevelse jag fick i mitt arbete... jag åker ju land och rike runt med...
... mina föreläsningar...
... och då berättar jag sanningen om mitt liv... ja det är ju själva meningen med min föreläsning... att den ska ha substans i mina egna upplevelser och på så sätt bli trovärdig... och helt plötsligt när jag avslutat en föreläsning så slår det mig... som en blixt från klar himmel... att va fan... det fanns ju grejer i min föreläsning som inte var sanna.
Sanningen hade förändrats... det jag sagt i flera år var den sanningen som jag kände till... och helt plötsligt så var det inte sant längre... jag hade förvandlats till en bedragare... ja det kändes ju nästan så.
För om jag ska förmå att vara ärlig fullt ut mot mig själv så måste jag nog ärligt erkänna att det kommer jag aldrig att klara av... det går över min förmåga... jag kan göra mitt bästa och sikta mot stjärnorna... men det kommer nog likförbannat alltid att finnas en rot som jag snubblar över... det är lite av skyttens lott i livet har jag hört *L*... ja ni vet horoskop å sånt där...
När jag tittade lite närmare på det som hade förändrats i min föreläsning så såg jag tydligt att det från början verkligen var min ärliga sanning jag pratat om... grejen var bara att den sanningen hade förändrats... och det var inte sista gången heller... det finns massor av saker i min historia som är i förändring... det kan säkert bero på både ditten och datten men det spelar inte så stor roll...
... vissa saker är helt och hållet sanna... som drogfri tid... om jag röker eller inte... hur många barn jag har... ja sådana grejer... men mitt minne kan spela mig spratt... kanske för att jag har lite taskigt tålamod... vill så gärna vara den jag vill bli... och helst igår... jaja... det enda jag kan kräva av mig själv är att jag gör mitt bästa... det duger... och som jag ändå någonstans tror... att...
... Allt är perfekt,
har alltid varit perfekt
och kommer alltid att vara perfekt...
... så slipper jag vara perfekt...
... men om jag alltid måste vara sann för att kunna vara ärlig... ja då är det kört för min del *L*... helt ärligt...
Vackra kloka människa..!!!
skrivenJag tror att såna kommentarer kanske beror på..ja, något annat..
Huhu..ler känner mig nästan sjukt beskyddande just nu, det blir stora MORR av minsta lilla negativa tanke..
Kanke är så att vi människor, omedvetet kräver mer av vissa än andra, å du med all din öppenhet å klokskap, blir väldigt lätt att placera ett "snäpp upp".
Det är klart, att det blir större fall då liksom..
Även om jag inte förstår vad som är oärligt, å det är kanske inte min sak att fundera i heller..
Nåja, jag vet inte, mer än att du är rökfri å därmed bäst i världen!! Tveklöst sant!
Kramisar