Halva min släkt är dansk så det kanske inte är så konstigt... och jag har massa fina vänner där också... ja det fanns faktiskt en tid då jag visste att jag kunde prata danska... eller snacke dansk som jag sa på den tiden.
Och det var väl inte så konstigt att jag trodde mig vara en hejare på att snacka danska... va fan... min mamma är ju dansk och hon sa åt mig att jag var skitbra på att prata danska... å jag mitt dumma nöt... trodde ju på henne... glömde liksom bort att min mamma tycker att jag är världsbäst på allt... och då menar jag verkligen... allt.
Så hände det sig att jag och en av mina döttrar var nere i Köpenhamn för att hälsa på en annan av mina döttrar som då gick i skolan där... en clownskola som heter något på engelska och är en rackarns bra skola för så begåvade människor som min dotter och ett fåtal andra personer (jag ljuger inte nu... jag var mycket imponerad av deras framställningar)... jaja i vilket fall som helst så sitter jag och min dotter (hon som inte går i skolan där *L*) vid ett bord på en uteservering och njuter av vårsolen...
... och jag ringer upp en av mina danska vänner... naturligtvis så pratar jag ju danska med honom... trodde jag i alla fall... och jag undrar lite varför min dotter ligger under bordet och gapflabbar... detta var första gången jag överhuvudtaget anade att min danska inte var perfekt...
... det tog inte mer än några veckor innan nästa chock kom... då var det mina svenska vänner som försökte förklara för mig att jag inte kunde ett skit danska... naturligtvis så trodde jag inte på dem... var istället övertygad om att det låg en smula avundsjuka begravd här...
... spiken i kistan föll när jag åkte på konvent i Danmark... och då drabbades jag av en aning osäkerhet beträffande min danska... så att jag helt enkelt föredrog att prata svenska med mina danska vänner... då sa de åt mig att det var betydligt lättare för dem att förstå mig när jag pratade svenska... min "danska" var tydligen väldigt speciell...
Men Danmark ligger mig fortfarande varmt om hjärtat... kanske för att det inte är så noga med allt där... och att jag när jag fortfarande rökte gillade att man fick göra det lite var som helst... så jag blev lite glad när en vän skickade en bild till mig häromdan...
... som jag efter ett bra tag nu... fattar att jag inte fixar att få in här... och eftersom jag nu håller på at få fullständigt frispel... krupp... och akut andningsnöd... så struntar jag i det...
... ni kan få en annan bild från Köpenhamn istället...
... från karnevalen som infaller samma helg som Köpenhamnskonventet varje år...
... vad det nu hade med saken att göra...
Underbara människa..det där med självinsikt, är tuffa prylarskratt
skrivenFörst dansuppvisningen..å sen språksvårigheterna..
Nåja, du är jäbbligt bra på att inte röka..alltid nåt!
Tror det kanske är fel läge att försöka va datasnille..men har du provat att spara bilden i mailet, typ på samma ställe å i samma format, som dina andra bilder..?
Eller, kanske bättre att göra det, "en annan dag" helt enkelt..ler
Ska försöka sova straxt, sov gott du med sen..
Kram