... är en jävligt jobbig känsla.
Och jag vet massor... som att ungefär 90% av det som jag oroar mig för aldrig händer... någonsin.
Ändå så kommer den över mig idag... oron... och den finns inte i mitt huvud utan bor i magen på mig... visst gör den sitt bästa för att flytta in mellan öronen på mig... och den låter mig inte slappna av... nä nu har den ju chansen... oron.
Och jag är inte dummare än att jag fattar vad det är frågan om... att det är min MP (missbrukarpersonlighet) som gör allt som står i dens makt för att vinna mark i mitt inre... jag vet att oro är en återfallssignal om jag inte ser upp... att en inre oro kan utvecklas till en riktig katastrof om jag inte är på min vakt... så jag använder mig av mina livlinor... jag pratar med mina vänner... jag lägger inte locket på min oro... den är inte hemlig.
Min oro är befogad... det är inte konstigt att jag blir orolig... fogden ska komma och se om mitt hus kan säljas för att betala mina skulder... det är okej... det är sånt fogden jobbar med... det är ju faktiskt deras uppgift *L*.
Jag tror att hon förstod att jag var rädd... för det sa jag åt henne... jag har bott här ute i skogen i typ 27 år eller nåt... tacka fan att jag känner mig orolig för vad som ska hända... här ute i mitt hus känner jag mig trygg...
... men än så länge så har jag inga drogsug... situationen är obekväm... jag gillar inte klumpen i magen... men jag har inga drogsug... bara oro... och det behöver jag skriva om... om och om igen... så att jag får kontakt med mitt förstånd... som säger åt mig att jag inte behöver vara orolig... för så är det...
... så länge jag följer denna vägen har jag inget att vara rädd för...
Kommentarer :
#2:
F-28-80C
Käre Peter... nedan följer ett inlägg ur min favoritbok Profeten av Khalil Gibran. Hoppas du finner lite tröst iaf i dessa ord. Jag önskar det innerligen.
Om Smärtan
Er smärta är det som krossar skalet kring ert förstånd.
Och liksom kärnan i frukten måste krossas för att dess hjärta skall kunna stå i solen, så måste ni lära känna smärtan.
Och kunde ni behålla hjärtans förundran över de dagliga miraklen i ert liv, så skulle smärtan inte tyckas er mindre förunderlig än glädjen;
Och ni skulle acceptera hjärtats årstider, liksom ni alltid har accepterat årstiderna som går fram över era fält.
Och i stilla tillit skulle ni vänta ut sorgens vintrar. Mycket av er smärta är självvald.
Det är den bittra dryck med vilken läkaren inom er botar ert sjuka jag.
Förtrösta er därför på läkaren och drick hans botemedel i tyst och ro:
Ty hans hand styrs, om än tung och hård, av den Osynliges kärleksfulla hand,
Och om än bägaren han bringar er bränner era läppar, är den formad av samma lera som Krukmakaren har fuktat med sina egna heliga tårar.
#3:
Annika
Läser och begrundar.
Känner igen oron även om den har andra orsaker till grund när det gäller mig själv.
Läser man min blogg kan man ju tro att inte ett endaste litet problem seglar på min sjö.
Det gör det....tyvärr.
Håller en tumme för att det går dig väl. :-)
#4:
peter
Jo oron kommer nog allt att bo kvar tills fogden har gjort sitt besök och allt är klart... det jag kan göra är lite småsaker på daglig basis och skita i att städa L...
... och det är väl ett sätt att slippa tänka på det för mycket för det hjälper ju inte... jag kan göra det jag kan sen får jag faktiskt ta och släppa taget... å göra något annat L... kanske lära mig att baka chokladtårtor på riktigt L...
... men jag blir glad över erat stöd... det är himla skönt att slippa vara ensam... tillsammans är verkligen en gåva...
(((kram)))
peter
#5:
Hillevi
Hej!
Kan du inte göra så att du försöker att få ett banklån så att du kan betala skulden till kronofogden, ditt hus måste ju vara värt såpass så du kan ha det som säkerhet vid ett evetuellt lån.
Hoppas att det ordnar sig!
Kram från oss!
#6:
peter
Det är ju en tanke som jag också tänkt på L... jag hoppas att jag slipper det... men det är kanske en möjlighet...
... jaja en sak i taget... först så får jag se vad fogden säger sen vet jag ju förutsättningarna...
... det viktigaste nu är som vanligt min drogfrihet L... sen kan jag ju alltid använda mig av stegen... steg 1 jag har ett problem... steg 2 be om hjälp... steg 3 ta emot den hjälpen...
... någonstans så tror jag nog att det löser sig... hur har jag ingen aning om... än...
... tack för att du bryr dig...
(((kram)))
peter
#7:
Sniglons
Delar, och känner faktiskt din oro. Hoppas nu att allt kommer att gå bra. När ens hem är hotat, känns det ju fördjävligt, det ör ju det enda man har!
Önskar jag kunde ge dig en massa sedlar och lösa ut dig. även om du säger att du skapat problemen själv, så betyder ju inte det att du är en usel människa,tvärtom! Du skapade ju problemen just därför;))
Tänker på dig, du ska få en dikt till tröst utav mig-
Jag är inte så farlig, när det gäller;))
Kram
#9:
peter
Tack för dina ord... å nä jag tror inte att du är farlig L... däremot är jag övertygad om att du förstår känslan... å visst är det väl en helt överflödig känsla... inte ett endaste dugg behaglig och bara jävla skitjobbig...
(((kram)))
peter
Känner igen den där känslan, den har en jobbig förmåga att färga tillvaron rejält..
skrivenMen gör det du kan, för att lösa det snabbt..så klart du gör det..eller förresten..är du som jag så skjuter du upp det lite, "för att ett ev nej är jobbigt att få"..hehh..hoppas att vi är olika där..ler
För din skull..
Oro som bor i magen har ju en tendens att bo kvar tills man har en faktisk lösning, så jag fortsätter hålla alla tummar..å använder min tankekraft åxå, det är "malla" i den med..
Stor kram