PETERS BLOGG

... kom jag att tänka på...

... det kom liksom upp på tapeten... och jag började fundera lite på mina vänner... jag har jättefina vänner... en hel drös med mer eller mindre bekanta som jag träffat sedan jag blev drogfri... underbara människor som jag vågat slappna av tillsammans med... och jag känner väääääääldigt många människor.

Å så tänkte jag vidare... hur många är det som känner mig... egentligen?

Hur bra är jag på att släppa in människor i mitt liv... det har ju varit lite si och så med den förmågan genom åren kan jag ju villigt erkänna... nä jag har levt större delen av mitt liv efter devisen "ensam är stark"... och "var alltid på din vakt"... du kommer att bli blåst... alltid.

Och så är det ju inte längre... nä det är mycket som har ändrat sig sedan jag blev drogfri... ojojoj... ja det är typ tvärtom på massa grejer... till en början var det väldigt viktigt för mig att vara omtyckt... och det blev ju såååå fel då... om jag hade 10 människor omkring mig och en av dessa tyckte att jag var en idiot... då sket jag i alla de andra 9 som gillade mig som den jag var... och la all min uppmärksamhet på den som inte gillade mig... och försökte få den att ändra sig... haja vad sinnessjukt... det enda resultatet var ju att jag struntade i mina vänner som tyckte om mig och bara brydde mig om de som tyckte att jag var en idiot... smart va?

Så gör jag inte längre... idag så väljer jag vem jag vill ha som vän... och jag lyssnar på min magkänsla... bryr mig inte ett dugg (detta är en liten överdrift för att jag vill vara tydlig och fortfarande inte helt sant... än *L*) om de som inte tycker om mig...

... belöningen av att jag vågar vara mig själv bland mina vänner är otroligt stor... jag kan slappna av och jag kan njuta av nuet... tillsammans med mina vänner...


det är ljuvligt.

Jag delade för ett tag sedan på ett talarmöte vi hade i Halmstad... och jag hade alltid fram tills dess varit en rätt skojig talare... men den gången så var jag lågmäld och allvarlig... och väldigt nära mig själv... några blev väldigt förvånade... men inte alla... inte mina vänner... bara mina bekanta *L*... det sa mig en hel del...

... jag gör mig inte längre till för att bli omtyckt... det är så jobbigt... så mycket enklare att tycka om de som jag gillar istället... å så känns det ju så skönt i magen också *L*...