PETERS BLOGG

... och brännvin har inte längre något med min midsommar att göra.

Jag vet att det snackas en hel del om fylla i samband med midsommar... och jag kan läsa om det i tidningarna... folk slår ihjäl varandra och super skallen i småbitar... och det är så långt ifrån mina midsommrar man kan komma nuförtiden... jag fick en liten glimt av känslan som förut var min vardag när jag fick syn på en kille i kavaj som liftade på motorvägen mot Göteborg i morse... i regnet (och nej det fanns inte plats för honom i vår bil).

Jag kunde riktigt känna hur han kände sig där han gick... eller rättare sagt... det kom ett känslominne över mig... hur hans situation påminde en hel del om vad jag upplevt tidigare i mitt liv vid upprepade tillfälle... ni vet vaknat upp någon helt annan plats än där man borde vakna... och ångesten över denna upptäckt... hua... ja fy fan... brrrrr jag ryser vid tanken.

Nä så ser inte mina midsommrar ut längre... ändå så var det ju en stor förändring i år eftersom jag inte åkte iväg på det årliga midsommarkonventet i Norrland... och jag var en lite orolig för hur detta skulle gå... förändringar kan ju verka en smula skrämmande för mig ibland... inte så ofta eftersom jag egentligen gillar och tycker att de flesta förändringar är jättespännande... och naturligtvis så blev det ju hur bra som helst... jag tillbringade kvällen och årets kortaste natt i goda vänners lag i en scoutstuga några mil utanför Göteborg... vid en väldigt...


... vacker sjö där några av oss t.om. badade... dock inte jag.

Nu har jag landat här hemma igen och jag är glad över att jag följde med på denna lilla minitripp till Göteborg... och som vanligt när jag är däruppe nuförtiden så slår det mig att det inte längre är mina gamla vänner jag söker upp när jag kommer upp... jag älskar verkligen mina gamla vänner men på något sätt så hinner jag inte med att träffa dem längre... jag har ju mängder av nya drogfria vänner i min gamla hemstad och det blir liksom dit mina ben tar mig... som idag när jag hamnade på ett underbart möte där jag kan känna mig mer än välkommen... ja det är fantastiskt att tänka på hur mitt liv ser ut... och hur mycket goda vänner jag har... och vilken härlig blandning av människor vi är... alla med en önskan om att leva drogfritt... och snacka om en kärleksfull gemenskap... det är sååååå mycket kramar att jag knappt hinner med att...


... krama ett träd.

Ja nuförtiden är fylla inte längre att vakna upp där jag inte vill... nä nu betyder det oftast att fylla på med fler kramar...