PETERS BLOGG

... handlar det om... steg 7.

Vi bad honom ödmjukt att avlägsna våra brister...så låter steg 7 som jag skrev klart idag... och Gud har fan humor... han fick mig att inse mina begränsningar när det gäller att kunna hantera mina defekter... imorse så skrev jag klart de två sista frågorna och jag kunde riktigt känna att jag hajade grejen... och det fick jag även ner i text... så jag var nöjd när jag skrev ut mitt steg för att kunna skicka upp det till min sponsor.

Jag hann inte mer än skriva ut mitt steg innan jag gick igång på massa av mina defekter... fullt ut... ungefär som att kunna köra racerbil i ett dataspel... avsluta spelet sätta mig i bilen... vrida om startnyckeln... köra iväg... strunta i rödljuset och... krocka i första korsningen...

Ni som inte skriver i stegen eller är med i den anonyma klubben som jag tillhör fattar säkert inte ett skit av vad det är jag skriver om nu... ni som har skrivit ett sjunde steg ler med all säkerhet igenkännande åt mitt beteende... och visst är det häftigt... hur dessa relativt enkla steg hjälper oss att ta del av livet på livets villkor... och hur de för mig samman på ett djupare plan med alla andra som fattar vad det är jag skriver om... och jag kan inte låta bli att tänka på hur det såg ut för mig när jag först kom i kontakt med hela denna grejen... och hur jag tyckte att det var värsta sekten... jag var livrädd... för typ allt som jag inte hade full koll på... och jag hade ingen koll alls... på någonting.

Idag så använder jag termer som Gud och grejer utan att tycka att det är ett skit konstigt... och att jag idag ödmjukt vågar be om att bli befriad från mina fel och brister är i det närmaste helt overkligt för mig... vad fan hände egentligen?

För några år sedan skulle jag inte erkänt någonting... inte ens om jag hade blivit tagen på bar gärning... och idag kan jag t.om. erkänna att jag kan ha fel... att jag inte är perfekt... och att det är okej... jag har fortfarande inte full koll på allting... jag har egentligen inte så mycket koll på någonting om jag ska vara helt ärlig... men det stör mig inte så mycket längre... för en grej som jag lärt mig genom att arbeta med steg 6 och 7 är att den enda mitt behov av att ha koll på ALLTING har gett mig är... en känsla av kontrollförlust.

Den största skillnaden jag kan känna om jag jämför med hur det var i början när jag gick med i denna kärleksfulla gemenskap är väldigt tydlig... skillnaden är att jag tycker om mig själv idag... det gjorde jag inte innan... och det är en väldigt stor förändring för mig... och inget jag trodde var möjligt... jag tyckte bara att det lät som sektigt skitsnack när jag först hörde frasen... "Vi kommer att älska dig tills du lär dig att älska dig själv"... vilka idioter tänkte jag då... ja herregud... men fan det var också sant... idag kan jag se på mig själv och...


... gilla läget... älska mig själv som den jag är... kanske inte alltid men rätt ofta faktiskt.

Vilket mirakel... tacka fan för att jag inte har så svårt att tro på att om jag ödmjukt ber en kraft starkare än mig själv om att avlägsna mina brister... så är det fullt möjligt... mirakel händer... förändringar är möjliga...

...för det är genom att acceptera mig själv precis som den jag är som jag har en möjlighet att bli den jag vill vara...