Rädslan...

... har olika skepnader.

Vissa är ju bra att ha... andra är ju bara helt fel.

Jag har mina nojor... och vissa av dem tycker jag är relevanta... som min älg-noja... och då snackar jag inte om den noja som var återkommande efter att jag varit vaken i några dygn och petat i mig mängder av amfetamin... tror det var efter ca 4 dygn som jag fick min älg-noja... och det var en speciell älg som jag nojade på... ingen riktig utan en hallunication på en 14 meter hög älg som jag själv skapade... jag blev faktiskt kompis med mina hallunicationer eftersom jag vande mig vid dem... och visste att de bara var hittepå... förvisso hur verkliga som helst... men jag visste att de inte var på riktigt... jag inbillade mig också att det gick ett gäng på kanske 10 personer mitt i vägen här hemma... och jag saktade faktiskt ner fast jag visste att de inte fanns...  

... de nojorna var inte vidare relevanta... men nu snackar jag om riktiga älgar... har ni någongång stått riktigt nära en älg i skogen?


Älgar är stora.

De är väääääldigt stora... inte 14 meter men ändå jättestora... och jag vet att de inte anfaller mig men jag har respekt... det kan vara... jag säger bara att det kan vara som så att jag råkat hamna emellan en älgko och hennes ungar... och det vill jag inte... jag har även fått en ny noja här ute i de smålänska skogarna... vildsvin... ni vet mörka, svarta bestar med gigantiska betar... det kryllar av dem här hemma hos mig... och jag är grymt (hehehe det var ju lite humor) tacksam för att de är så skygga och inte visar upp sig för mig i första taget...


... för jag hade fan inte stått kvar och snackat med den grisen.

Då ska ni veta att jag har grisvana... jag har haft en gris... hon (för det var en hon upptäckte vi efter ett tag) hette Åke och vi var kompisar... riktiga kompisar... som delade en bärs på lördagar... hon gillade bärs... drack och la sig på rygg för att bli kliad på magen... kanske vet vildsvinen om att jag åt upp henne till slut (jag känner mig fan som en kannibal när jag berättar att jag åt upp Åke) och kommer att utkräva en blodig hämnd när de får tag på mig... just den rädslan kanske inte är så relevant... det är mer ett sätt för mig att ge mig själv ångest för att jag ätit upp en vän.

Ja det var två nojor som jag lider av fast jag bor här ute i älg och vildsvinslandet... och de kanske är bra att ha... men jag har andra rädslor också som ger mig vissa besvär... som att jag är lite rädd för lyckan... kärleken... och tryggheten.

Kaos och katastrof skrämmer mig inte så mycket... tvärtom så funkar jag ganska bra i kaos... då är det värre med tryggheten... lyckan och kärleken... eller rättare sagt rädslan för att mista dem... om allt är åt helvete så kan det ju liksom inte bli värre... det är ju tryggt på ett skevt sätt... och säga vad man vill om katastrofer men visst är de oftast väldigt intensiva och levande... jag hinner liksom inte känna efter vad jag känner eller hur jag egentligen mår... lycka kan jag däremot ganska snabbt annalysera sönder med lite katastroftankar... å kärleken... ja den skrämmer mig kanske mest av allt... och kanske är jag mest rädd för att min tro på kärleken ska försvinna... då håller jag hellre den på avstånd så att jag får ha min dröm kvar...

Kommentarer :

#1: Kicki

Hehehe...min pappa hamnade mellan en brunstig älgtjur å en ko när han va ute å sprang, han satt uppflugen på en sten i flera timmar med en ilsken tjur intill....vi trodde han hade gjort illa sig i skogen så mamma skulle dra ihop folk för att åka ut å leta efter honom, en vän blev jagad av 8 vildsvin tidigt en morgon för inte allt för länge sen...de e sååå läskiga!!....hua...hoppas jag inte spädde på din nojja!!!L...ha en fortsatt trevlig kväll!!...kramiz

skriven
#2: anette

ja så gör man allting precis som man vill ha det i sitt huvud sen faller allt ihop som ett korthus.... då e d ju inte så konstigt att man vill va i sitt huvud i sin känsla o helst inte bli störd fast gärna bli störd ändå... fast ja övar mej på att fan bli imponerad, känna nåt överhuvud taget...hur sjukt e d då.... jag e iaf tacksam att "d rör på sej".... vaknar o ler stort.... så tillit till "planen" så blir d som d blir.... Men nu har ta mej fan d där året gått över tiden o vi har en allvarlig diskussion om det här min högre makt o jag o jag har sagt att jag tycker faktiskt att det är dags så nu får d hända nåt o i min skalle hör jag men anette jag skickar ju män i din väg hela tiden men du e såååå kräsen.... mmm lr hur=o) kramas på dej o e imponerad hihi

skriven
#3: peter

Du kan vara helt övertygad om att du just spädde på min noja L... å andra sidan så var det skönt att veta att det inte bara var en noja...



(((kram)))

peter

skriven
#4: Henrik

Jag mötte en ung älg en gång när jag var ute och promenerade, öga mot öga på 15-20 meter sådär. Vi frös till båda två nån sekund, sen vände vi försiktigt och gick åt varsitt håll. Förmodligen blev vi lika rädda båda två.



Jag har en hälsosam respekt för alla djur som kan skada mig och det gäller ju för bl.a. alla som är större och starkare, även kor och hästar.



Så en gång när jag landade i en kohage efter ett ballonghopp och 20-30 kor kom springande rakt mot mig och jag insåg att flykt var lönlöst prövade jag i desperation att genom att hålla upp och vifta med fallskärmen försöka se stor och farlig ut samtidigt som jag skrek och hoppade. Till min stora lättnad funkade det och jag förstod att korna bara kom springande för att dom trodde att jag skulle ge dom mat (antar jag)



En annan gång var jag med på vildsvinsjakt i Florida, det var en otrolig upplevelse och en historia för sig. Där fick jag veta att vildsvinet är det farligaste djuret i Florida, där det också finns massor av skallerormar, vattenmockasiner, alligatorer, två sorters giftspindlar och skorpioner.



Nu vet jag inte om det är exakt samma sorts vildsvin som vi har här men en hälsosam respekt är nog på sin plats.



Tro, hopp och kärlek, dessa tre ska bestå men störst av dem är kärleken. Detta lästes av prästen på den norska begravning jag var på idag. Tro på!



Kram Henrik



skriven
#5: peter

Jo det finns en plan som vi kan lita på... men det glömmer jag bort titt som tätt och vill fixa till mina alldeles egna planer L... men visst ska du vara kräsen Anette... bara det bästa är gott nog vet du väl L...



... och visst älskar vi väl tålamod L...



... ja Henrik... hälsosam respekt tror jag också kan vara bra... för hälsan L... och va fan... stora djur är stora djur L... och farliga djur är farliga djur... att förstå detta är också väldigt bra för hälsan tror jag...



... å ja... kärleken är störst L... såklart...



(((kram)))

peter

skriven
#6: Pian

Vildsvin är verklighetens Orcher. Fula, grymtar och luktar illa. Men å andra sidan är de goda att äta. Det tror jag inte saganomringenmonstren är. Jag tröstar mig med mattanken när de bökar sönder i min tomtgräns.

Rädslan att förlora det vi har, ett fattigdomstänkande. Att det inte finns tillräckligt för oss alla. Det tror jag egentligen inte på. Särskilt inte när det gäller kärlek. Ändå låter även jag rädslorna styra. Dumt. Men är jag medveten om det kanske det går att utvecklas med tiden?

Kram och tack för ännu ett fint inlägg.

skriven
#7: peter

Jag märker tydligt att min vildsvinsnoja (eller kalla det för respekt om ni vill) inte är någonting som jag är ensam om L... och det handlar inte bara om att de bökar runt på tomten...



... rädslan kanske behövs för att vi ska fatta kärleken... ja du vet... för att förstå svart är det ju bra att ha vitt att jämföra med och för att se skillnaden... för jag är också övertygad om att det finns kärlek i överflöd till oss alla... och naturligtvis så kan vi utvecklas med tiden...



(((kram)))

peter

skriven
#8: Elvira

Men shit..det va nog fasen det sorgligaste jag läst på länge..

Förstår precis hur du menar, kan känna igen resonemanget åxå..lite som det där med "ett välkänt helvete" men tvärt om..eller hur jag nu ska skriva för att det ska bli rätt..



Jag har precis börjat praktisera en ny grej så, när det gäller det där med kärlek, en tvärenkel, helt enkelt att inte måla upp alldeles för stora illusioner, att bara låta det vara som det är, å njuta av stunden,,typ lite "här o nu".

Att våga leva fullt ut är stort, men jag tror att det är värt riskerna, iallafall i jämförelse med att ångra sig för att man inte gjorde det..av rädsla..huhh..



Å du, jag tror faktiskt inte att Åkes släktingar kommer hämnas, jag har inte läst en enda rad i nån tidning, om att en människa blivit dödad av vildsvin, å det finns många här uppe(vildsvin alltså)



Kram kram



skriven
#9: peter

Jo så är det ju... klarar vi av att leva här och nu så slipper vi ju rädslan... det är jag helt övertygad om... för jag tror att rädsla är en tidsförskjutning... då och sen är allt vi klarar av att vara rädda för... låter kanske lite flummigt men jag förstår vad jag menar l...



... är du säker på det... att ingen blivit dödad av ett vildsvin?



(((kram)))

peter

skriven

Kommentera inlägget här :