Vissa är ju bra att ha... andra är ju bara helt fel.
Jag har mina nojor... och vissa av dem tycker jag är relevanta... som min älg-noja... och då snackar jag inte om den noja som var återkommande efter att jag varit vaken i några dygn och petat i mig mängder av amfetamin... tror det var efter ca 4 dygn som jag fick min älg-noja... och det var en speciell älg som jag nojade på... ingen riktig utan en hallunication på en 14 meter hög älg som jag själv skapade... jag blev faktiskt kompis med mina hallunicationer eftersom jag vande mig vid dem... och visste att de bara var hittepå... förvisso hur verkliga som helst... men jag visste att de inte var på riktigt... jag inbillade mig också att det gick ett gäng på kanske 10 personer mitt i vägen här hemma... och jag saktade faktiskt ner fast jag visste att de inte fanns...
... de nojorna var inte vidare relevanta... men nu snackar jag om riktiga älgar... har ni någongång stått riktigt nära en älg i skogen?
Älgar är stora.
De är väääääldigt stora... inte 14 meter men ändå jättestora... och jag vet att de inte anfaller mig men jag har respekt... det kan vara... jag säger bara att det kan vara som så att jag råkat hamna emellan en älgko och hennes ungar... och det vill jag inte... jag har även fått en ny noja här ute i de smålänska skogarna... vildsvin... ni vet mörka, svarta bestar med gigantiska betar... det kryllar av dem här hemma hos mig... och jag är grymt (hehehe det var ju lite humor) tacksam för att de är så skygga och inte visar upp sig för mig i första taget...
... för jag hade fan inte stått kvar och snackat med den grisen.
Då ska ni veta att jag har grisvana... jag har haft en gris... hon (för det var en hon upptäckte vi efter ett tag) hette Åke och vi var kompisar... riktiga kompisar... som delade en bärs på lördagar... hon gillade bärs... drack och la sig på rygg för att bli kliad på magen... kanske vet vildsvinen om att jag åt upp henne till slut (jag känner mig fan som en kannibal när jag berättar att jag åt upp Åke) och kommer att utkräva en blodig hämnd när de får tag på mig... just den rädslan kanske inte är så relevant... det är mer ett sätt för mig att ge mig själv ångest för att jag ätit upp en vän.
Ja det var två nojor som jag lider av fast jag bor här ute i älg och vildsvinslandet... och de kanske är bra att ha... men jag har andra rädslor också som ger mig vissa besvär... som att jag är lite rädd för lyckan... kärleken... och tryggheten.
Kaos och katastrof skrämmer mig inte så mycket... tvärtom så funkar jag ganska bra i kaos... då är det värre med tryggheten... lyckan och kärleken... eller rättare sagt rädslan för att mista dem... om allt är åt helvete så kan det ju liksom inte bli värre... det är ju tryggt på ett skevt sätt... och säga vad man vill om katastrofer men visst är de oftast väldigt intensiva och levande... jag hinner liksom inte känna efter vad jag känner eller hur jag egentligen mår... lycka kan jag däremot ganska snabbt annalysera sönder med lite katastroftankar... å kärleken... ja den skrämmer mig kanske mest av allt... och kanske är jag mest rädd för att min tro på kärleken ska försvinna... då håller jag hellre den på avstånd så att jag får ha min dröm kvar...
Hehehe...min pappa hamnade mellan en brunstig älgtjur å en ko när han va ute å sprang, han satt uppflugen på en sten i flera timmar med en ilsken tjur intill....vi trodde han hade gjort illa sig i skogen så mamma skulle dra ihop folk för att åka ut å leta efter honom, en vän blev jagad av 8 vildsvin tidigt en morgon för inte allt för länge sen...de e sååå läskiga!!....hua...hoppas jag inte spädde på din nojja!!!L...ha en fortsatt trevlig kväll!!...kramiz
skriven