PETERS BLOGG

... gillar jag.

Det har jag inte alltid gjort... nä det har jag verkligen inte... snarare tvärtom faktiskt... det fanns en lååååång period av mitt där jag förkastade all form av andlighet och definitivt till fullo förväxlade detta begrepp med kyrkor och gud... och jag gillade inte tanken på en gud... ingen gud... eller gud i vilken form som helst.

Jag hade de vanliga invändningarna... typ allt som människor hittat på i guds namn... å då finns det ju en del skit att välja på... vi människor har hittat på en hel del bizzara prylar i guds namn... och gör fortfarande... helt overkligt men väldigt sant.

Det har inte alltid varit så i mitt liv... nänä... jag hade en fullständigt självklar tro på gud när jag var liten... jag tvekade inte för en enda sekund på att gud fanns... gud var min verklighet som barn och ingenting som jag funderade över...

...å andra sidan så såg jag "småfolket" vid ett tillfälle i den åldern också... det känns fortfarande sant för mig även om jag fattar att det ska jag nog inte prata så mycket om *L*.

Nä jag vet inte riktigt vad det var som hände... har bara ett diffust minne av att jag började söndagskolan... och att min tro konstigt nog försvann just där *L*...

... lite senare blev jag politiskt intresserad och gick med i SSU... och där var det ju ingen som trodde på gud... det var ju inte så inne i den falangen *L*... däremot så lärde jag mig supa rätt bra där... det var mycket fester i politiken... å som ni alla vet så gav ju mig alkoholen nästan en andlig upplevelse till en början... fyllde mitt inre tomrum med saker som jag saknade... typ tro på mig själv å sånt.

Nä det var först när jag blev drogfri och snudd på blev "tvingad" att börja tillämpa vissa andliga principer (ni vet... ärlighet, öppet sinnelag, villighet och sånt) som jag fick upp ögonen för andlighet igen... det tog ett tag (hade lite svårt att skilja på relion och andlighet) men naturligtvis så slog det över där också *L*... allt eller inget... att mina polare bara stod ut med mig... jag läste och citerade allt som jag kom över i bokform om detta ämne... jag blev kort sagt... för mycket.

Tror det är därför mina nära vänner blev lite oroliga när jag hakade på en Guru några dagar i Indien... de vågade nog inte tro på mig när jag berättade att jag bara var lite nyfiken *L*.

Nä det är det här med balansen... att hitta en väg som passar mig själv... för som han sa... ryssen...

..."hellre egna lögner än andras sanningar"...

... och det är väl där någonstans jag befinner mig nu... medveten om att jag aldrig någonsin kommer att kunna hitta mig själv utan mina speglar... och speglarna är ju ni mina älskade medmänniskor... och när jag förstår detta och tar del av den sanningen... ja då upplever jag den... min andlighet...