Att föreläsa...
Och jag gillar den delen... det är alltid en utmaning för mig att möta en publik... och jag är fortfarande rädd och nervös innan jag börjar föreläsa... det är ett gott tecken... den dagen då jag inte är nervös när jag står där framme så är det dax att lägga av... då ska jag göra något annat istället...
... nu är jag inte där på låååååånga vägar... nä för det är lite flippat hur det kan vara... jag blir liksom bara räddare och räddare hela tiden... snart så lider jag väl av värsta scenskräcken... konstigt egentligen... det hade ju varit mer logiskt att man hade vant sig en smula... visst har det förändrats med åren... jag ligger inte sömnlös natten innan jag ska föreläsa... jag har komprimerat skräcken till ca. 2 minuter innan jag börjar *L*...
Då brukar jag ställa mig bakom...
... whiteboarden och blunda... samla mig och bli beredd...
... man skulle kunna säga att jag ber en bön... fast jag inte är ett endaste dugg kyrklig eller nåt sånt... fast jag tror på nåt... det gör jag... någonting som är starkare än mig själv... och inte går att ta på eller se med mina ögon... det är ett abstrakt begrepp... ibland så kallar jag det för livet... någongång för Gud (det kunde jag inte i början av min drogfrihet för jag hade en hel del fördommar mot Guderiet... kommer ihåg att jag hittade på ett annat namn då... Kalle *L*)...men för det mesta så tycker jag att kärlek är ett bra namn på en kraft starkare än mig själv...
... och det är väl därför som jag fortsätter att föreläsa... för är det något som jag får på mina föreläsningar så är det kärlek i överflöd... tack till alla er som tar er tid att lyssna på mig... ni ger mig såååååååå himla mycket... kärlek...
Ville först och främst tala om för dig att du inte ser det minsta nervös ut när du står på scen och förläser. Det var ett stort nöje att se dig idag föreläsa på Söderport skolan. Din föreläsning berörde med många känslor samtidigt som det var väldigt intressant att få lyssna på allt du hade att säga. Man kunde verkligen sätta sig in i situationen. Tack och det var väldigt modigt av dig att stå och berätta om ditt liv!
skriven