Löparband...

... vet jag inte om jag vågar mig på...

 
... det verkar ju helt livsfarligt.

Men någonting är jag nog tvungen att göra snart... för just nu så gör jag mitt bästa med att för första gången i mitt liv testa hur det känns att gå upp i vikt på relativt kort tid... och det är med visst intresse jag följer min egen utveckling...

... jag har ju alltid sagt att jag tyvärr inte har den djupa känslomässiga förståelsen för de av mina vänner som tycker att det här med vikten är en jobbig grej... och hur fan skulle jag kunna förstå det när jag hela mitt liv vägt lika mycket... det har inte spelat någon roll vad jag stoppat i mig... eller struntat i att stoppa i mig... min vikt har varit den samma de senaste 35 åren... tills nu då...

... för nu händer det grejer... jag har inte vägt mig men helt klart är att jag växer... det är inte bara skinn jag får mellan fingrarna när jag klämmer mig på magen längre... spännande... kommer jag att bli besatt nu... börja tänka på vad jag stoppar i mig... eller börja att träna... hemska tanke... fast ändå intressant på nåt sätt... mina kompisar om är besatta av träning pratar om att de mår bra av att träna... kan det verkligen vara möjligt?

Kommentera inlägget här :