... pratades det om på lunchen idag.
Att denna klassiska träningsform var rena mirakelkuren... jag fick höra uttryck som "roddmaskinen har gett mig ett nytt liv"... först så reagerade jag med lite misstänksamhet... och ifrågasatte vad det var för liv denna människa hade haft tidigare om en roddmaskin gav personen i fråga ett nytt liv...
... samtalet runt bordet fortsatte... det handlade fortfarande om att träna... bli svettig... att springa så länge att man kom in i ett annat tillstånd... det pratades lyriskt om känslor som inte ens drogerna hade lyckats frambringa...
... och nu sitter jag här och är besviken på att jag glömt mina yogakläder hemma... och kan nästan känna mig en pytteliten smula nyfiken på det där med roddmaskinen...
Kommentarer :
#2:
kossi
jag vill bo i en svamp =)
#3:
peter
Jag tycker att du ska prata med någon om det... kuratorn på skolan kanske?
Eller så kan du ju ringa till BRIS som säkert vet vad du ska göra eftersom de med all säkerhet pratat med många som upplever precis samma sak som du gör nu... för det enda jag vet är att du inte ska gå och bära på detta ensam... och jag tror att BRIS är bättre än jag på att ge dig råd om vad du ska göra...
... du är modig som vågar berätta och be om hjälp... kärlek och respekt tebax...
(((kram)))
peter
#4:
Eva T
Hej min Vän !
Igår när jag läste ditt andra inlägg så tänkte jag på vår gemensamme vän. Du vet han som är så glad i att springa å jag kunde nästan se dig framför mig. Nästan lika besatt. Kram
#5:
peter
Det kommer att dröja... L... jag är en i grunden väldigt lat kille... L...
(((kram)))
peter
ey mannen. jag fattar inte mycket av det du skriver . men jag skulle vilja be dig om råd. min pappa misshandlar min mor. vad ska jag göra? han skulle döda mig om han visste att jag skrev det här.
skrivenrespekt och kärlek!