PETERS BLOGG

... kan ni kalla mig för.

Det är mina tänder som har slipats till för att sätta fast bryggor i min mun jag pratar om... och igår så slipade tand-doktorn om tänderna i min överkäke till små "piggar"... allt sånt där med hur, vad och varför bryr jag mig inte om... jag har full tillit till tand-doktorn... och det är inte svårt för mig att ha den tilliten heller... han vet vad han sysslar med...

... och det finns en handlingsplan *L*... min tand-doktor och överläkartand-doktorn har utformat en plan för hur de ska gå tillväga för att få det resultat de vill uppnå... en liten del i denna behandling är att de tänder som ska sitta kvar i min mun ska slipas till "piggar"... och när det är gjort så tas det ett avtryck som ligger till grund för att tillverka provisoriska bryggor som jag ska bära tills min mun har läkt färdigt (det är en hel del tänder som tagits bort och det tar väl lite tid)... innan dessa bryggor är tillverkade så gjorde han några skydd till mina "piggar"... provisoriska grejer innan de provisoriska grejerna *L*...

... hållbarheten på dessa högst tillfälliga skydd är väl lite si och så... jag gnisslar ju med framgång sönder även mina riktiga tänder så det tog mig mindre än 24 timmar att sabba dessa skydd...och det får väl vara på det sättet... visst jag ska dit imorgon och se om vi kan göra ett nytt försök och se om det håller... och jag kan bara hålla tummarna... för nästa vecka är det narkotikamässa i Örebro... och vi brukar dela ut kramar (det är en del av vår marknadsföring)... men jag vet inte om det är en så bra idé att krama okända människor och samtidigt se ut...


... så här i munnen.

Jag hade nog allt blivit lite rädd om jag fått en kram av den snubben... lite rovdjursvarning *L*.
Nä jag tror allt att jag får ta ett kliv tillbaka och ha en lite lägre profil på denna mässan... och visst kan jag känna en liten smula sorg över att inte kunna äta vad jag vill... att det är ett handikapp som stör mig... jag blir ofta lite kinkig och sur när jag inte får mat i mig (nu ska jag ju inte svälta men jag ser fan inte fram emot att sleva i mig soppa och se mina vänner käka biff)...

... detta kan vara mina sista veckor som tandlös... och jag kan tydligt se det som en gåva att det är just de veckorna då jag träffar överlägset mest människor... så att jag kan känna skillnaden när jag fått in mina tänder... dagen efter det är tänkt att ske har jag en föreläsning... och om de högre makterna är med mig åker jag till Köpenhamn helgen efter och träffar mina danska vänner... och överraskar dem med ett...
 

...bländande leende.