PETERS BLOGG

... är flippat.

Och tillit är nog någonting av det jag önskar mig mest... tack och lov så har jag ju hittat ett sätt som funkar för mig när det gäller att hitta tillbaks till min tillit... och jag är på god väg... att komma ihåg vad jag glömt.
För att jag har haft full tillit en gång är jag fullständigt övertygad om... jag tror nämligen att vi är födda med tiliit... fullt ut.
Små små barn ägnar inte en enda sekund till att tvivla på någonting överhuvudtaget... de bara är... och om inte det är tillit så undrar jag vad tillit kan vara?

Nä som jag ser det så är vi födda med fullständig tillit... men med tiden så glömmer vi bort den... det händer en massa grejer som får oss att börja tvivla... inte så konstigt egentligen.

Ta bara det där med guderiet... jag kommer fortfarande ihåg när jag på ett fullständigt naturligt sätt hade en tro på en Gud... det var liksom lika naturligt som ett glas vatten... tvivlade inte en enda sekund... jag hade full tillit till min tro... sen hände något... jag började på en söndagsskolan... vad de snackade om där kommer jag inte ihåg... men på något sätt så försvann min Gud där.

Idag så har jag någon form av tro igen...


... en väg att gå...

... och min tillit till den tron växer... och det finns dagar när jag verkligen tror att jag ska komma ihåg... det jag redan visste när jag föddes... utan att förstå det... tänk om det är så... att det är först när jag inte har ett behov av att förstå och förklara hur det ligger till med min tillit som jag får kontakt med den igen... tilliten...

... för att tro betyder ju faktiskt att inte veta...