Jo så känns det... jag känner mig fan "bakis"... ett lite lätt ångestliknande tillstånd som jag mycket väl kan komma ihåg från den tiden då jag hällde i mig sprit och droger av alla de slag... skillnaden är att den baksmälla jag känner idag inte är så himla fysisk som förr i tiden... jag är inte hysterisk törstig eller har bulor och blåmärken överallt (inte ens en pytteliten blåtira *L*)... och jag vaknar inte någonstans där jag inte vill vakna... varken i en säng hos någon där jag kanske ville lägga mig men inte vakna... eller i en fyllecell (snarare regel än undantag när jag söp)...
... det hände helt enkelt inga av de katastrofer som var vardag när jag drogade mig...
... nä denna "baksmälla" är annorlunda... jag vet precis på pricken vad jag gjorde igår... och jag slogs inte... eller var otrevlig på något sätt (inte vad jag vet iallafall)... och jag förstår att jag inte har någon som helst anledning att känna så här... men jag fattar vad det är som händer... och varför jag är bakis idag.
Jag har lite dåligt samvete för att jag inte hann visa alla jag träffade hur mycket jag tycker om dem... att jag skäms lite vid tanken på hur jag när min rädsla släppte tog för mycket plats när det var dax för att hålla i en countdown... men mest för att jag i min självcentrering kan få stunder då jag glömmer bort att njuta av den fantastiska verklighet som jag lever i... en verklighet fylld av glädje och kärlek... jag sitter här och får en tår i ögat av tacksamhet över att få vara en del av... oss... ett VI som är sååååå mycket större än... jag...
känner en otrolig tacksamhet jag oxå av att vara med i VI.. tänk så många vi är som kan dela om våran erfarenheter med varan.. dela hjälpa varan att ta beslut .. ge tipps om hur vi gör eller gjorde.. läsa som nu en blogg av dej Peter.. o känna igen mej.. tja de går att prata hur länge som helst o skriva likaså.. TACK alla vänner
skriven(((kram))) Cecilia