Det var den första tanken som slog mig... och det var även någonting som jag hade bestämt mig för när jag började skriva här och nu... och så "råkade" jag stoppa...
... ner fingret i krukan...
... väääääldigt torrt... suck... men va fan... tanke... beslut... och inte minst... handling...
... och de få blommor som lyckats överleva hemma hos mig... gör vågen (vitsigt va?*L*).
Och ännu en gång så får jag väl lov att erkänna att det känns rätt bra att ha gjort någonting bra... för visst tycker mina blommor att det är en gåva att få vatten... ja för dem handlar det ju bokstavligt talat om liv och död... de lever ju sina liv och är helt och hållet beroende av min omsorg... usch... den insikten kändes inte bra... jag är ju fan en mördare...
... en nördig blommördare...
hi hiii såå sjuk du är ju.. kan ju inte tänka så heller.. hur skulle de se ut med blom-mördare på kåkarna.. L kan ju se bilden framför mej.. förlåt dommaren jag trodde att kaktussen skulle klara sej ett halvår till.. jag är oskulldig.. hm.. hi hiii.. ((( kram ))) Cecilia
skriven