PETERS BLOGG

... är inte roligt.

Jag är en snubbe som är lite orolig då och då... jag vet att jag inte har någonting att oroa mig för "så länge jag följer denna vägen"... och jag vet att allting i mitt liv bara blir bättre och bättre... ja inte bara bättre... jag har ju även blivit mer peter det senaste året... och det är väl inget som oroar mig så mycket... eller???

Är jag riktigt ärlig nu?

Jag har ju märkt av hur min fåfänga tar allt mer plats i takt med att det trillar in nya tänder i munnen på mig... och nu när jag skriver här så börjar poletterna trilla på plats... jag kan se ett mönster... allt hänger liksom ihop... jag ska försöka förklara... mycket av min oro grundar sig på att jag är beroende av hjälp för att fixa mina tänder... på alla möjliga sätt... och här sätts min tro på prov... tillit... släppa taget... ja allt det där... sinnesrobönen...

... och visst fan är jag orolig mellan varven... och det är inte roligt att vara orolig... bara jobbigt om ni frågar mig... och jo... jag vet en massa prylar... men orolig blir jag ändå... trots att jag vet att oro oftast är ett sätt att uppleva jobbiga grejer flera gånger... om... det värsta skulle hända (vad nu det kan vara *L*) och jag till råga på allt gått och oroat mig för att det skulle hända... ja då har jag ju fått uppleva det värsta... två gånger... minst.


Jag vet också vilket slöseri med tid det brukar vara att oroa sig eftersom...

... minst... 90% av det som jag oroar mig för aldrig händer... men trots att jag vet allt detta så oroar jag mig ändå... kanske av gammal vana... eller för att det någonstans kanske är sunt att ha en viss oro... finns det sund oro?

Oftast är min oro helt obefogad... det vet jag... och om jag följer mönstret jag tycker att jag ser så är det väl precis som det alltid är... att min oro är samma gamla vanliga oro... den känns nästan trygg nu... paradoxalt nog... ja ni vet... oro - rädsla... och vad är jag rädd för?

Repriser... jag är rädd för att bli övergiven för att jag inte duger som den jag är... jag blir nästan lite trött när jag tänker på det... ja... vad finns det att säga om det... mer än...


... "*gäsp*"...