... är jag.
Jag har ingenting att vara rädd för men känslan som jag känner är ändå rädsla... men idag så är jag inte så rädd för att vara rädd längre... så den rädslan kommer inte att bestämma över mig idag heller... det är inte så farligt att vara rädd... tvärtom så är det väldigt ofta en känsla som jag kännt innan jag gjort saker som jag absolut inte ångrat... och jag är faktiskt helt övertygad om att idag är en sådan dag...
... vad är det då jag är så rädd för... jo att träffa kärleksfulla fina människor som tycker att jag duger precis som den jag är... det värsta de kommer att utsätta mig för är att ge mig massa kramar och kravlös kärlek... och nu när jag skriver det så förstår jag att det kanske verkar lite underligt att jag är rädd för att träffa underbara vänner som bara ger mig kärlek... men det tycker inte jag... för mig är det helt naturligt att känna rädsla för trygghet och kärlek... det är betydligt lättare när hela havet stormar och folk vill slå mig... då är jag inte så rädd...
... men att ta emot all den kärlek som jag får av mina vänner skrämmer mig... och det är väl inte så konstigt egentligen... det är ju nu som jag har någonting att förlora... och eftersom jag nu fått allt det som jag önskat mig i hela mitt liv... så har jag mycket att förlora... klart att jag kan bli rädd...
... att ta emot skit är enkelt... det bara rinner av direkt... men att ta emot kärlek... det är betydligt svårare... hur i helvete ska jag kunna förmedla hur mycket mina vänner betyder för mig... klart att jag är rädd... jaja... jag är inte längre styrd av mig rädsla... det är bara en känsla bland känslor... och det är ju faktiskt rätt skönt att jag pallar att känna på mina känlor... och ta dem för vad de är... känslor.
Idag så är det mitt huvud som går iväg med min kropp... inte kroppen som går iväg med huvudet som det var förr... och det är en gigantiskt skillnad... fast jag egentligen på de 11 år jag varit drogfri bara gått ifrån att vara rädd... till att vara rädd... så är det en jävla skillnad *L*... på att vara rädd och att vara rädd...
... det var lite av de tankarna jag hade när jag sprang ut i skogen imorse...
... och reagerade lite på hur samma väg alltid är i ständig förändring...
... precis som sanningen... i ständig förändring...
Önskar dig en fin dag. Jag är allt för rädd.......
skriven