Så sant, så sant... att jag sen är rädd ändå spelar mindre roll... för naturligtvis så var Talardagen i Göteborg precis rätt ställe för mig att befinna mig på... underbara delningar och mumsigt varma och kärleksfulla kramar i massor... jag är då sannerligen en rik kille... och det var vad en kraft starkare än mig själv ville att jag skulle förstå... den kraften som jag valt att kalla för...
... GUD (enligt min uppfattning)...
... vilken lycka att jag har en GUD som jag kan lita på... en kärleksfull schysst GUD som vill mig väl... idag ville han ju att jag skulle få se hur många fina vänner jag har... och jag får nypa mig i armen... och kolla så det inte är en dröm... och dra på trissor... jag är vaken och drömmen jag hade för länge sedan är min verklighet idag... jag lever ett liv värt att leva tillsammans med kärleksfulla människor... och jag är aldrig ensam... aldrig någonsin...
... tack... GUD.
varsegod vännen
skriven