Stålgaddar...

... hade jag i min mun.

Kommer ni ihåg den gamla Bond-filmen... snubben med stålgaddarna... precis exakt på pricken som jag såg ut när jag tittade mig i spegeln hos tandläkaren för en liten stund sedan... och kände mig nästan som honom...


... supergangstern med stålgaddarna. 

Visserligen var det ju en oerhört tuff och hård kille... men... nä... inget som lockar mig... jag vill nog att de fortsätter arbetet med mina nya tänder och färdigställer dem genom att bränna fast porslin på stålet (eller vad det nu är för material som denna tandstomme är byggd på)... och jag är helt övertygad om att det kommer att bli skitbra... så nu är det "bara" en vecka kvar... sen är underkäke på plats... det ska bli spännande att se det färdiga resultatet... och som det kändes idag när jag fick prova ställningen som porslinet ska sitta fast på så är jag fylld av hopp...

... om att snart kunna le mot min omgivning med mina nya tänder... ännu ett resultat av min drogfrihet... och det känns så jävla bra att det är hos specialisttandläkarna i Halmstad som jag fixar mina tänder... för det var ju där resan började för jättemånga år sedan... jag hade krockat och slagit sönder hela ansiktet... och man hade opererat mig i många timmar för att lappa ihop mitt ansikte och laga mina trasiga käkar...

... efter den perioden så påbörjades en behandling för att ge mig nya tänder... men detta var ju på den tiden då jag var aktiv i mitt missbruk... så jag lyckades ju strula till det och istället bli skyldig en himla massa pengar till denna avdelning på Halmstads Lasarett... många år senare när jag blivit drogfri kom jag tillbaka och det gjordes en ny undersökning... som resulterade i en behandlingsplan och vad det skulle kosta...

... det viktigaste för mig den gången var att be om ursäkt för att jag hade strulat till det första gången jag var där... med kostnadsförslaget på fickan knallade jag upp till soc. och försökte få bistånd... det blev avslag även på min överklagan med motiveringen att det fanns ett billigare allternativ...


... löständer...

... jag vägrade... nu när jag var drogfri så var jag värd bättre tyckte jag... och tiden gick... jag skötte mina tänder efter bästa förmåga och gick till min tandläkare regelbundet... och så öppnade sig en möjlighet när det kom nya regler som gjorde det möjligt för mig att få ekonomiska förutsättningar att genomföra min behandling...

... och nu är jag inne på finalen... innan detta årets slut så kan jag le åt världen med tänder som jag slipper att skämmas för... fatta hur stort det är för mig... och varför det är så viktigt för mig att det är på samma sjukhus som det hela började för över 15 år sedan... snacka om att jag kan känna mig som en respektabel medborgare i samhället när jag knallar ut därifrån med mina nya tänder... utan att vara skyldig dem ett enda öre... bara känna tacksamhet över att de gjort ett bra jobb och fixat...


... mitt leende...


Kommentera inlägget här :