Jag tänker på hur en hyfsat normal människa hade reagerat på att se mig skutta omkring i mitt eget hem... när jag är ensam hemma... jag är fullständigt övertygad om att det hade ringts ett samtal till det där stället där de har...
... skjortorna med jättelånga armar...
... och då menar jag inte att vi skulle ha dem för att leka i... vilket jag till min förvåning hittade ett ganska stort utbud av då jag letade efter en bild att illustrera denna bloggen med... jag tänkte inte så långt som att det fanns människor som gillade att klä sig i de skjortorna när jag skulle beskriva hur galen jag kan vara i min ensamhet... och det utan att behöva ta på mig en tvångströja...
... inte ens frivilligt... vilket jag faktiskt tror denna killen gjort (ni ser väl hans leende)...
... säkert utan att se sig som galen utan istället övertygad om att han jobbade "frigörande" med sig själv... tillsammans med den medarbetare som väl måste till för att denna leken ska kunna funka... jag tänker inte ställa upp... tycker faktiskt inte riktigt om hans leende... och själva tanken på den leken... nä... det är inte min pryl.
Jag är galen i min ensamhet på ett helt annat sätt... visserligen har jag hört att det finns fler än jag som kan gå omkring hemma och prata med sig själva... men helt ärligt... pratar de en egen "hittepåtyska"... eller en otroligt högljudd "Bjuvskånska" med sig själva...
... det gör jag... och ibland så kommer det ett och annat danskt ljud över mina läppar också... samtidigt som jag dansar över golvet... och då pratar vi väääääldigt utflippad dans... eller hopp... eller något annat som jag ALDRIG skulle visa någon annan... det händer faktiskt att jag skrämmer upp mig själv genom att tänka tanken på att någon skulle se mig skutta omkring pratandes på skånska och höra mig svara mig själv på... ja varför inte danska?
Är det bara jag som är helt utflippad i min ensamhet... mil ifrån att vara i närheten av min fysiska ålder... som en nyss utsläppt galning från ett dårhus... är detta normalt?
Du är inte "normal" men i ärlighetens namn så trodde du väl inte det....
skrivenKram