Sitter här och försöker få lite distans till mig själv... och fundera lite på vad det egentligen är som gör att en fotbollsmatch kan påverka mig så här mycket... vad beror det på?
Vi pratade för några dagar sedan om att vara en "dålig förlorare"... något som jag verkligen kan känna igen mig i... men som jag faktiskt till stora delar blivit befriad från... eller iallafall inte yttrar sig på samma sätt som tidigare i mitt liv... då jag grät om pappa vann över mig när vi spelade kort när jag var riktigt liten... eller när jag spelade pingis med mina vänner... de lärde sig snabbt att kasta sig under bordet i samma sekund som de slog in segerbollen...
... där kunde de ligga och lyssna på det lite speciella ljud som uppstår av ett wobblande pingisrack när det flyger över deras huvud... pingis måste väl ändå vara en av världens dyraste sporter... jag fick ständigt köpa nya rack... för jag trodde ju på fullt allvar att det var racken det var fel på... jag förlorade ju varje match... likadant i badminton... och det blev riktigt dyrt kommer jag ihåg...
... badminton blev snabbt en materialsport för mig...
... och då kunde jag ju inte komma med rack köpta på bensinstationen... att göra om en sport till materialsport är ett effektivt sätt att slippa se hur kass man är egentligen... och visst är det väl konstigt att de dyraste racken till skillnad från ett rack inköpt på macken inte höll för ett litet utbrott och alltid gick sönder direkt när jag "råkade" slänga det i marken...
... men tillbaka till ämnet... alla dessa år som mina vänner tyckte att jag var en dålig förlorare... själv förnekade jag det faktum och hade alltid något att skylla på när jag förlorat... och kanske är det något som vi "dåliga förlorare" har gemensamt... en mycket stark motvilja mot att erkänna en förlust... mitt bästa försvar var att kalla mig själv för en extremt "bra vinnare"... jag tror inte att det har så mycket om själva utövandet av en sport att göra... nä jag tror att det ligger på ett mycket djupare plan... så tillbaka till själva matchen... IFK Göteborg - AIK...
... och mycket runt just den matchen handlar ju om allt möjligt... utom själva matchen...
... det byggs upp en stämning och spänning som nästan går att ta på... och kanske var det likadant för mig när jag tävlade i någon sport... att det byggdes upp en spänning i själva tävlandet som skapade en bubbla av förväntan... och den pumpades och pumpades och pumpades... tills den sprack... och verkligheten kom och slog mig i ansiktet... de gånger jag förlorat så blev jag arg, ledsen och besviken (dålig förlorare)... och de få gånger jag lyckades vinna så vaknade jag upp med ett lyckligt leende på läpparna... lugn och trygg (en vinnare)...
... så kanske kan man jämföra fotboll med sex... se på den väntande matchen med dessa ögonen... att nu är vi inne i förspelsfasen... förväntningarna byggs upp... en spänning som man nästan kan ta på... plagg efter plagg faller av... det är nästan elektriskt och den verklighet som finns utanför detta kraftfält bleknar bort allt mer... detta tillstånd kan man dra ut på lääääänge... i alla fall när det gäller fotboll *L*... när lagen så till slut springer in på arenan och själva matchen ska börja innfinner sig ett målmedvetet focus på uppgiften... världen utanför upphör helt att existera... det finns bara en sak som gäller... målet är givet... här ska göras mål... och det kämpas... skriks... flämtas... och så till slut... i 92 minuten kommer avgörandet... målet... vinsten... och i detta scenarium är lyckan total... fortfarande lätt andfådd ler vi åt omgivningen... belåtna, lyckliga, trygga och nöjda...
... om vi förlorar så ser det inte riktigt likadant ut... men kan ändå jämföras med sex... förspelet är det samma... men sen börjar problemen... frustrationen över att min kropp inte vill som jag vill... att man egentligen skulle kappitulera och slänga in en avbytare direkt... eller att man gör mål direkt och glömmer bort att det är 85 minuter kvar av matchen... ja det finns många sätt att misslyckas under en match om man tappar focus... och hela grejen blir istället jobbig... frusterande och... misslyckad... och när slutsignalen går så vill vi bara försvinna... sjunka genom jorden... dö... och verkligheten vill vi absolut inte vara kvar i... låtmigförsvinnakänslan tar över...
... men fan... som någon sa... det är ju bara en fotbollsmatch... vilken idiot *L*... vissa fattar ju ingenting...
Jag får beklaga sorgen...
skriven