Och idag är en dag då jag får bita mig i tungan så att inte dessa hemska ord hoppar ur munnen på mig... jag tänker naturligtvis på Zlatan... och hans i det närmaste helt sinnesjuka succé i Barcelona... en succé som jag förutspådde redan innan han spelade sin första match... och visst... det var ett önsketänkande från min sida... men jag trodde verkligen på honom...
... Zlatan... Barcas frälsare...
... och det är inte så lätt att hålla tyst... att inte säga åt alla dessa kritiker (mest avundsjuka svenskar har jag lagt märke till) som sågat min hjälte från dag ett... de klassiska orden... "vad var det jag sa"... men nä... de orden vill jag låta mina belackare behålla... det är då jag har som stört nytta av dessaord...
... för jag VET att det fanns/finns några stycken som längtat efter att säga dessa ord till mig och leffe... det var verkligen inte alla som trodde på oss när vi startade upp VågaVa... och vi möttes av lite skeptiska blickar när vi delade ut våra första hemmagjorda visitkort... och jag kan ärligt säga att dessa blickar var bra tändvätska de dagar då det kunde kännas tungt... för inte fan ville jag höra dem säga orden... "vad var det jag sa"...
... så tack till alla er som inte trodde på oss... ni fick oss att förstå vikten av att "hänga med vinnarna" och söka upp de människorna som vågade tro på oss... alla dessa fantastiska och modiga personer som vågar göra en "Zlatan" i det dolda... för det är faktiskt inte bara Zlatan som väljer att leva i lösningen istället för problemet...
... han snackade inte så mycket igår... han "bara" gjorde det...