PETERS BLOGG

... vill inte... måste.

Precis så känns det... det finns en röst i mig som skriker...

-"Nej du vill inte springa idag!"

... och den rösten är stark och högljud just idag... den rösten tar till vilka knep som helst för att få mig att skita i att springa... och tar ingen som helst hänsyn till att jag redan har bestämt mig för att det ska jag visst göra... den visar mig med all tydlighet hur lätt det är att bryta en uppbyggd rutin... för så är det ju... jag har inte sprungit på några dagar... och som ett resultat av det så har jag "glömt" bort att jag inte ska tänka... bara handla när det gäller springeriet... för det är när jag flyttar in mellan öronen på mig själv som jag börjar förhandla med mig själv... och den här rösten älskar förhandlingar lika mycket som den hatar handlingar... och nu maler den på... rösten...

-"Är du inte lite krasslig?"
-"Täppt i näsan?"
-"Feber?"
-"Ont i knät?"

Förutsättningen för att dessa frågor ska funka är att jag börjar känna efter... och känner jag bara efter tillräckligt länge så kan jag garantera er att jag nog känner mig... lite krasslig... täppt i näsan... feber... och har nog allt lite ont i knät... för tankens kraft är stor... och jag har repekt för mina tankar... tänker jag negativt blir och känner jag mig negativ... tänker jag positivt... ja ni fattar... tankens kraft är stor... min inre röst använder sig av mina tankar för att hindra mig från att springa idag... nu när det inte funkade att få mig tillräckligt sjuk för att skita i det så växlar rösten spår... nu kommer påståendena...

-"Vilket skitväder!"
-"Du kommer att bli dyngsur och förkyld!"
-"Skorna kommer att gå sönder!"

Ja o.s.v. rösten maler på... vill få mig att fastna i ett samtal med mig själv istället för att springa ut genom dörren och få det gjort... springvarvet... just do it... skit i att tänka...


... spring... nu... rakt ut i den blöta friska novemberskogen och känn hur det känns...

... så kan vi ju snacka sen... rösten och jag...