"-Du ljuger", sa hon...
"-Nä, det är sant", sa min son...
Jag skrattade högt åt hans berättelse... den var faktiskt ganska rolig och min son är bra på att berätta historier på ett underhållande sätt... "-hahaha"... och så var vi framme... och efter att jag släppt av min son och hans polare så fortsatte jag att skratta... ett litet tag...
... sen blev jag lite ledsen... inte för min skull... nä nä... men för min son som hade fått förklara för sin tjej att hans pappa inte hade några tänder då de skulle hälsa på hos mig... på något sätt kändes det inte så schysst mot min son att han hade en tandlös pappa att presentera för sin tjej...
... lite sorgligt faktiskt...