Ja jävlar... nu är det 10 år sedan några föräldrar gav oss en vink om att vi kanske kunde vara till någon nytta...
... med en dagens ros.
Den rosen gav oss modet att starta en förening som vi döpte till VågaVa... jag vill tacka dig som skickade in den rosen till tidningen... det hade verkligen varit skoj om just du ville komma och hälsa på oss så att jag skulle kunna ge dig en stor kram... du har en stor del i att VågaVa bildades och det ska du ha tack för... kan du tänka dig... ditt barn måste vara 22 år nu... hehe... för...
... nu firar vi 10 år... häftigt...
Åh, vad häftigt. Hoppas ni får chansen att mötas igen!
skriven