Det var skitlänge sedan jag hade ont i tänderna... men nu när min bedövning släpper så känner jag... smärta... fan... det var jag inte beredd på...
... när jag lät min tand-doktor rota runt i munnen på mig...
... det slipades och fixades i min underkäke... och jag kände ingenting när jag var där... mer än att jag inte kände någonting... alls... mer än att jag var bedövad... och inte kunde skölja utan att dregla... eller prata utan att sluddra... vilket var lite jobbigt när jag var hos tandteknikern som ska tillverka mina tänder... för att kolla vilken färg jag skulle ha på gaddarna...
... tänk er själva... om ni skulle få välja fritt vilken färg ni ville ha på era tänder... en sida i mig ville ha kritvita hollywood-bissingar... men mitt förstånd sa åt mig att det nog fan ar listigare att fråga expertisen... d.v.s. hon som ska tillverka tänderna... så med hennes hjälp så har jag nu valt lite lagom frächa gaddar... och hon sa att hon skulle göra dem i lite olika färger... och jag valde tillit... att hon vet vad det är som funkar...
... för att jag ska bli snyggpeter... på riktigt *L*...
... men just nu så upplever jag sanningen i ett påstående... "vill man vara fin får man lida pin"... och det är väl inte hela världen... ont i tänderna har jag ju haft förut... men det hade jag visst glömt... minnet är väääääldigt kort när det gäller jobbiga grejer... för mig iallafall... för jag säger som den gamle ryske författaren... "varför gå i lera och sörja när man kan gå på hal is och ha det glatt"...
Det gjorde ont I MIG av att titta på den bilden...
skrivenhar man tandläkarskräck så har man =(