Jag lämnar gärna ut mig själv i alla möjliga situationer... och det finns säkert en och annan som inte tror att jag har ett privatliv... men det har jag... och jag kan känna en stor trygghet i att jag inte behöver lämna ut mig för mycket... jag kommer ihåg i början...
... när jag och leffe var ute och föreläste...
... då kändes det ofta som att jag hade lämnat ut mig själv alldeles för mycket... och då ska ni veta att jag inte på långa vägar var lika privat som jag kan vara nu... att det kändes så jobbigt berodde naturligtvis på att jag inte var vidare trygg i mig själv... och är man inte trygg så är det svårt att vara lagom privat... för det är en stor skillnad på att bjuda på sig själv och att lämna ut sig.
Samma här på bloggen... jag vill gärna bjuda på mig själv och då kan jag kanske uppfattas som privat... det vill jag ju också göra... det är ju trots allt en personlig blogg som jag skriver här... mina åsikter å allt det där... klart att det blir privat... men jag har mina gränser... det finns saker som jag inte kan skriva om här... jag ska ge er ett exempel...
... jag var hos min äldsta dotter idag... hon fyllde år... men jag kan inte skriva om det här... det är för privat... jag kan inte heller lägga ut bilder på mina barn eller mitt barnbarn här på min blogg... det är för privat... eller mina föräldrar... bröder eller systrar...
... inte heller kan jag lämna ut förtroende jag fått... för det är privat.
Jag har fått uppgifter av min sponsor i arbetet med mig själv... de skriver jag inte heller om här... för det är privat... ja ni hajar... jag har ett privatliv och det finns massor av saker som jag inte kan skriva om... det betyder inte att jag är hemlig... nä det betyder bara att jag har ett privatliv...
... och om jag skulle lämna ut mina barn och barnbarn... vänner och släkt... ja då har jag snart inget privatliv kvar... och ett privatliv... det vill jag ha...
En del är privata, andra öppna som en bok, en del hittar på en del talar sanning....
skrivenSom i livet. Tur är väl det att vi är olika!
Kram