Och det är ju inte riktigt klokt att jag kan göra något så enkelt så svårt... jag får vara lite mer försiktigt med vad jag ger för budskap till...
... min medhjälpare... hjärnan.
Han gör ju bara sitt jobb... d.v.s. lyder mina order... och vill jag göra något enkelt svårt... ja då blir det så... min hjärna protesterar aldrig... ifrågasätter ingenting... nä den lyder alla mina order... säger jag åt den att jag är en värdelös slarver så fixar den det på nolltid...
... jag kan nämligen programera min hjärna... på alla tänkbara sätt... hur i helvete skulle jag annars kunna göra något så enkelt som att ringa ett telefonsamtal till ett skitsvårt uppdrag... det kan ju bara vara min egen hjärna som går på det... för inte fan skulle jag väl kunna lura någon annan än mig själv att strunta i att ringa det där samtalet?
Föresten så sa jag åt min hjärna att det känns skitbra att ha ringt det där samtalet... och naturligtvis ifrågasatte den inte den kontraordern heller... min hjärna bara accepterade utan att fundera mer på det... för min hjärna krånglar inte till det i onödan... den låter mig bestämma och lyder mig blint... vad jag än säger... kan ni tänka er... vad jag än säger... woow... vilket tillit min hjärna har till mig...
... undrar hur det skulle vara för mig att ha en sådan tillit till...
... en kraft starkare än mig själv...