Jo så känns det... med tvång... för jag har fan fått tvinga mig själv att ta ledigt...
... från mitt springeri... högst motvilligt... tro det eller ej... jag är minst sagt förvånad...
... gillar ju inte fysisk ansträngning... och när jag känner tröttheten komma över mig när jag är ute på min runda så blir jag förbannad... får uppbringa all min viljestyrka för att inte bli hysteriskt arg... här pratar vi om mental träning på hög nivå... ja kort sagt... jag gillar inte fysisk ansträngning...
... och jag har svårt för att strunta i att springa ut på min morgonrunda i två dagar... är jag galen... eller bara väldigt anbivalent?
Kanske är jag rädd för att sumpa min rutin... för helt klart är att jag lyckats med mitt mål... jag har skapat mig en rutin... och jag gillar min rutin... inte att bli trött och det där... nä nä... jag gillar det som händer med mig när jag håller mig till min rutin... hur det skapar en känsla av tillit till mig själv... hur det... hör och häpna... känns som om jag fått... KONDIS... ja jag känner mig spänstig och fysiskt konstigt... pigg???
Men idag tog jag ledigt... och i morgon bitti ska jag inte heller springa... högst motvilligt låter jag bli att anstränga mig... herregud... vad är det som händer med mig???
Äntligen!!!!
skrivenKram