Även i Brännebassalt brinner det ett ljus nu när mörkret faller på... och jag stannar upp en liten sekund... tänker efter lite... minns några av alla de av mina vänner som dött i de här sjukdommen... och det är en del... alldeles för många... och jag skänker en tanke till alla de anhöriga som mist sina mammor, pappor, söner, döttrar, bröder, systrar, fruar, män, pojkvänner, flickvänner, släktingar, vänner... ja det tar aldrig slut... det är alltför många som blivit drabbade av narkotika på ett eller annat sätt...
... jag tänder mitt ljus och tänker på de jag saknar...
Hej min Vän !
skrivenFörra året arrangerade vi en marsch här i lilla stan men så blir det tyvärr inte i år. Men ljus har jag gott om och en stund att ägna dessa mina vänner har jag också.
Mina vänner och alla dom andra, okända människorna och alla runt omkring.
Alla blev vi narkotikans offer.
Kram