Med livet är det ju oftast så iallafall... att det är när jag jobbat mig igenom ett tungt skitmående som det händer grejer... må bra är ju enkelt... men ett riktigt sunkigt tungt skitmående är lite svårare... då brukar jag känna av växtvärken... för helt klart är ju att det är genom att fixa mina sunkiga mående som jag växer mest.
Nu var det inte min psykiska hälsa jag tänkte på... nä mer vad som händer när jag springer ut i skogen... i morse var det fan riktigt tungt... oj vad det tog emot... hela kroppen skrek åt mig att den ville vila... att den tycker att jag håller på med galenskaper när jag tvunget ska springa varje dag... min kropp fattar inte varför jag inte lyssnar till alla andra springare som säger åt mig att det inte är bra för kroppen...
...att kroppen behöver vila...
... så tacka fan för att min kropp protesterar... för jag ger fullständigt fan i vad alla andra säger... jag springer ändå... för jag vill... ja jag vet inte riktigt vad jag vill... lära känna mina egna begränsningar och känna hur min kropp reagerar på mitt springeri... skaffa mig en egen erfarenhet kanske?
Fan... jag har ju märkt att jag mår kanon när jag klarat av mina tunga psykiska perioder... så jag kan ju inte låta bli att fundera lite på att om... ja ni förstår... tänk om det funkar likadant fysiskt... nu är jag nyfiken...
... jag har en plan...
En besatthet kanske?
skrivenAllt eller inget....
Bra sätt att knäcka sig på.