Dejting...

... är visst något att tjäna stålar på.

Läser vidare i blaskan om dejtingsajterna... och jag fattar att det här är någonting som det tjänas pengar på... stora stålar... och jag tänker vidare... på hur lätt jag skulle kunnat fastna i detta träsket... dajteribranchen verkar funka lite grann som fiske... iallafall för mig som är man...


... det handlar om att få napp...

... och så långt är det väl ingenting som stör mig... inte mer än att jag fattar hur lätt jag skulle kunna bli besatt av dejtingfisket... jag som är en beroende vet att jag kan bli besatt av precis vad som helst... och att om jag hittar någonting som kan ge mig en intensiv upplevelse så vill jag ha mer... å mer... å mer... meddetsamma... helst igår... ja det är med ett visst igenkännande intresse jag förstår vad dejting kan ge sina utövare... och inget ont i det... det som inte dödar gör oss ju bara starkare... eller hur?

Men så funderar jag vidare... försöker att vara lite allvarlig (för en gångs skull) och tänker på hur dejtingen påverkar vår syn på relationer... hur det kan bli ett slit och slängande med människor... hur jag hela tiden ska försöka få mig själv att framstå som ett bra val samtidigt som jag ska hitta någon som har de egenskaper som jag vill ha... finns det någon som duger?

Eller är det som vanligt att gräset är grönare hos grannen och att det hela tiden finns en möjlighet att "byta upp" sig... för varför ska jag behålla min gamla bil när jag kan drömma om att köpa en ny...


... och betydligt fräckare?

Är dejtingsidorna någonting som får mig att må bättre eller finns det en risk att jag "glömmer bort" att det är människor jag pratar med på nätet... att jag missar någonting som är viktigt och börjar behandla mina medmänniskor som utbytbara prylar... jag vet inte... jag bara undrar... för en sak vet jag... och det är att jag verkligen vill tro på kärleken och att den är värd att vårda... överallt... även på nätet...

... kanske ska jag ställa mig själv en fråga... vill jag ge någon min kärlek eller vill jag ha någons kärlek... för mig (detta är min högst privata åsikt) finns det en mycket klar skillnad i svaret på den frågan... vad väljer jag... kärlek eller rädsla?

Kommentarer :

#1: Yvonne

För att kunna ge- OCH ta emot, måste man först älska sig själv.

är inte det egentligen det svåraste av allt?!

skriven
#2: peter

Håller med dig till 100%... och det är när du kan ge och ta emot kärlek som du älskar dig själv... kärlek ska upplevas... och den känsla jag känner när jag känner kärlek... den är min L...



(((kram)))

peter

skriven
#3: anette

vad är det det står i bibeln...;och störst av allt e kärleken??? mitt råd vet du; ner på knä o be om mer...fniss kram på dej<3

skriven
#4: peter

Jo så är det ju... störst av allt är kärleken... men tror du verkligen att den vill tvinga ner oss på knä?



(((kram)))

peter

skriven
#5: anette

ॐ det blir inget tvång när man blir "knäsvag" hihi<3 anette

skriven
#6: peter

Aha... det tog ett tag innan jag fattade L...



(((kram)))

peter

skriven
#7: Ava

Digital människohandel.

Sluga profitörer som slår mynt av människors ensamhet.

Kärlekens pris: En förljugen presentation och förlorad integritet.

skriven
#8: peter

Jag är övertygad om att vi kan göra skillnad... att den sanna kärleken alltid vinner... alltid...



(((kram)))

peter

skriven

Kommentera inlägget här :