Och vet ni vad... jag gillar det... nästan lite för mycket.
Jag saknar verkligen inte vänner... nej... jag är en oerhört lyckligt lottad kille som har massor av jättefina vänner... så det är inte för den sakens skull som jag sitter ensam här hemma... nej... jag stannar hemma för att jag trivs i mitt eget sällskap... och lite grann för att jag inte känner mig hundra procent frisk... det medges...
... snackade med en vän på telefon i går kväll... och kunde berätta att jag var väldigt tacksam för att jag får vara ensam när jag inte är riktigt frisk...
... finns det något värre än att bli ompysslad när man är sjuk?
Sjuk är någonting som jag föredrar att vara ensam... nu är jag väl inte så där himla massa sjuk utan bara lite hängig... ingenting som hindrade mig från att ge mig iväg och springa en liten runda imorse (kände mig faktiskt ganska pigg och ville väl sudda bort nattens hemska mardröm ur mitt medvetande)... visserligen så bestämde jag mig för att jag bara skulle promenera min korta runda (jag har ju två rundor... en kort... och en lååååång)... men inte fan kunde väl jag låta bli att springa... möjligtvis en liten aning försiktigare än vanligt... jaja vissa (läs jag) lär sig aldrig... och naturligtvis så däckade jag ett par timmar senare... helt slut.
Så nu är det kväll igen... mörkret har lagt sig utanför mitt fönster... och jag har en sååååå himla höstigt mysig hemmakväll i min TV-soffa... med en av mina bästa vänner... mig själv *L*...