... igen... jag kunde ju inte låta bli...trots att det förra inlägget jag skrev var en pik till mig själv om att ta det lugnt idag så kunde jag fan inte låta bli... och jag tror att jag kan se ett samband... ett bra och ett mindre bra... om vi börjar med det mindre bra så var det min tid igår...
... ni fattar va?
Den var ju som ett rött skynke för mig... jag ville springa under 14 minuter och nu var jag nära... väldigt nära... det tillsammans med mitt patenterade dåliga tålamod i vissa samanhang hade jag med mig ut i skogen idag... visst hade jag bestämt mig för en taktik... jag hade gjort upp min plan... hur långt jag skulle springa innan jag skulle gå en liten bit (två gångsträckor har jag på min vanliga runda)... det är en taktik som min personliga tränare lagt upp för mig... det var någonting om att lura kroppen att jobba mer... jaja... i vilket fall som helst så hade jag ju bestämt mig för hur dagens runda skulle läggas upp...
... och jag kommer fram till min första punkt på mitt varv där det är tänkt att jag ska gå en liten bit... och när jag är där så känner jag mig inte vidare trött... och detta är väl det braiga resultatet av mitt springeri kan jag tänka mig... tror minsann att det kallas för kondition... ett för mig helt nytt fenomen så jag kan ju inte vara helt säker... men när jag lyssnar på andra som snackar om kondition så låter det ungefär som det jag kände idag... att jag kan springa en bit utan att känna en ständig nära dödenupplevelse... jag upplever t.o.m. en nära naturenupplevelse (eller nja... förnimmer kanske är rätt ord... vi ska ju inte överdriva nu)...
... jaja i vilket fall som helst så kände jag mig sååååå himla fräch att jag struntade i att gå... jag bara sprang vidare... och då var det ju kört... snabbt så förvandlades denna springrunda till ett världsrekordförsök... taktiskt genom att hålla en jämn hastighet tills jag svängde in på upploppet... då tog jag i så att jag höll på att spy... kastade mig in genom dörren och slängde mig fram och stoppade min tidtagning (jag har lagt en äggklocka innanför dörren)... och dra på trissor...
... nytt världsrekord.
Nu får jag akta mig så att det inte blir som förra gången jag skulle börja springa... då sprang jag samma sträcka som jag gör nu... på tid... och nu ska ni höra... detta är faktiskt lite roligt och en stor anledning till att jag ville springa lite fortare än igår... för då för över 25 år sedan när...
... en väldigt ung och vacker peter jacobsson...
... sprang runt samma varv (säkert med en cigg i mungipan) så tog jag tiden... och hör och häpna mitt rekord från den tiden var exakt samma tid som jag sprang på idag... den tiden klockade jag mig på andra dagen jag sprang då för typ 25 år sedan... tredje dagen gick det inte lika fort... då tröttnade jag och la av med springeriet för den gången... det var inte skoj när det inte blev världsrekord varje gång...
... denna gången har jag en annan plan... att springa runt mitt varv på prick 15 minuter... varje dag... för att en gång i veckan springa så fort jag kan... bara för att se om min träning gör någon nytta... typ att jag får kondition eller nåt...
... men ärligt... det känns himla bra att jag idag lyckades klocka mitt eget världsrekord... som rökfri... drogfri... och en betydligt äldre...
... peter jacobsson.
Tjoho... världmästaren!!!!!
det verkar som persiljan har slagit till<3 lol kram anette
skriven