Kronofogden...

... vill gärna ha ALLA mina pengar.

Eller rättare sagt den KÄNNS som om kronofogden vill ha alla mina pengar... och det är inget som jag vill prata om... ännu mindre skriva om i min blogg... nä... det är skämmigt att ha varit drogfri i över 11 år och inte fixat den ekonomiska biten ska ni veta... ja riktigt jobbig faktiskt.

Min kollega var på mig för massa massa år sedan och ville ha med mig när han startade resan med sin skuldsanering... han tjatade och tjatade... och jag svarade med att gräva...


... ner mitt strutshuvud allt djupare... för att slippa se mitt problem...

... det tog några år... sen blev han skuldfri... och han är inte den enda av mina vänner som tagit tag i sin ekonomi även om det inte är så skoj att se vad ett liv i ett missbruk ger för konsekvenser på det planet... jag valde att blunda... och kan bara berätta att det funkar inte... visst ett tag kanske... men till slut så stod de på tröskeln till mitt hem... kronofogden... och ville se om det gick att sälja mitt hus för att betala mina skulder...

... och vet ni vad det värsta är?

Jo det är att det är verkligen... MINA SKULDER... det är resultatet av mina egna handlingar och konsekvenser av hur jag struntat i att betala för mig... och hur jag använt mig av min förmåga att ställa mig utanför samhället för att slippa betala... det har varit jag mot hela världen och det gamla skitsnacket... *suck*...

... igår vaknade jag av att ha drömt en fruktansvärd mardröm om att jag tagit återfall... och jag såg det som ett tecken... jag är orolig som fan för hur det ska gå med min ekonomi... om hur jag ska kunna betala tillbaka pengarna som jag lånar för att fixa mina tänder... om jag kommer att mista mitt hus till slut... om jag ska klara mig... ja ni fattar... en jävla massa... om om om om om... så jag åkte till min kollega och snackade med honom... han har ju faktiskt fixat samma sak som oroar mig just nu...

... och undrar ni hur det slutade?

Jo nu sitter jag här vid mitt köksbord och tittar på pappret framför mig... undrar hur detta ska gå... och gör mig beredd... på att starta en ny resa i mitt tillfrisknande... vart den kommer att föra mig har jag inte en aning om... men jag vet att detta är...


... biljetten som jag ska fylla i för att få följa med på resan...

... och kanske skulle jag känna en våg av frihet strömma genom min kropp just nu... befrielsen av att äntligen ha påbörjat något som jag skule gjort för lääääänge sedan... slagit mig på bröstet och tyckt att jag är en rackarn duktig kille nu som tar tag i mina problem...

... men nä... så känner jag inte... tycker faktiskt mest att det är jobbigt att stirra på pappret och funderar om jag kanske ska skita i att jag har lite ont i halsen så att jag kan springa en runda i skogen istället...


Kommentarer :

#1: Eva T

Hej min Vän !

Här kommer bitterfia. Fan vad jag tycker dessa jäv.. skulsaneringar är orättvisa. Svårt att tycka det är ok när det gynnar folk med hus, fina bilar mm. Ja ja det finns fler än er.

Sen när det gagnar mina vänner är det dubbelt. Glad för deras skull, ibland när det suger här så lite avundsjuka. Men missunnsam, nä jag tror inte det på allvar.

I synnerhet de som jobbar massa svart, men då blir jag mest arg, hur var det med ärligheten osv.

Fan jag får fan inte skuldsanera, jag har haft för "lite" skuld i förhållande till min betalningsförmåga. Heltid, halvtids lön och betalat i 7 jä... år och det mesta har gått till räntor. Jag har fan inte ens ett hus dom kunnat ta för då vete attan om dom inte "fått" ta det.

Den som har skuld är aldrig fri det ska gudarna veta är sant.

Sjuk, nedsatt hälsa kanske jag ska säga, sen fogden på det år ut och år in . Lätt att hålla sig för skratt.

Så trots allt när man vet mina förhållande och förutsättningar så får man nog kalla mig positiv hur konstigt det än låter.

Kram på dig.

Vänta med att skicka in. Det nya förslaget på regler ska tas i riksdagen snart. Beslut först i jan-feb och sen i verkligheten framåt sommaren. De nya reglerna är fördelaktigare och lämnar du nu så omfattas du inte av dessa.

Ha en bra söndag. Jag har promenixat i 60 minuter och ska snart jobba mitt söndagspass så att fogden får sitt denna månaden också.

Kram

skriven
#2: Eva T

Hej igen Min Vän !

Å massor av mina skulder är inte ens MINA. Fy för den lede.......tvi tvi tvi.

skriven
#3: peter

Jag kan förstå att det känns bittert... det är inte roligt att sitta fast i en fälla... i detta fallet en skuldfälla...



... men det som gjorde mig mest nyfiken var de nya reglerna... jag har ingen aning om jag får igenom en skuldsanering... och det får väl bli som det blir med det... jag kan ju bara göra min bit sen får jag släppa taget... huvudsaken är att jag blir av med min oro för den kan få mig full... allt annat får bli en bonus...



... jag har "bara" mina egna skulder så jag har inga problem med att acceptera mina egna konsekvenser av mitt liv... det kostade att ligga på topp L...



(((kram)))

peter

skriven
#4: Eva T

Hej min Vän !

Men det är ju här orättvisan kommer in. Vid en skuldsanering är det ju faktiskt andra som får betala också, och i de flesta fall den största delen.

Så då blir det ju en lindrig konsekvens i jämförelse.

Å det är ju lite som att spela på tärning, vem får och vem får inte.

Det finns inga tydliga regler.

Har man tillgångar så borde det beaktas först av allt, men så är inte fallet.

Kram nu ska jag vila lite, innan passet.

skriven
#5: peter

Jag fattar inte riktigt det där med orättvisan... kanske för att jag tycker om att spela på tärning (inte bokstavligt men jag gillar tur och tävling)... och jag är inte en förspråkare för millimeterrättvisa... den tanken tar för mycket energi från mig och mitt liv...



... rättvisa... visst... och jag minns en övning vi fíck göra när jag fick gå i specialklass för dem som inte klarade av matten (rätt roligt egemtligen eftersom jag redan nästa termin skojade med mina lärare genom att vara bäst i klassen på matte... från sämst till bäst L)... den övningen gick ut på att kasta en tärning... till slut så kom alla siffrorna upp lika många gånger... så naturens lagar är nog rättvisa till slut...



... även om jag som en liten obetydlig människa inte riktigt förmår att fatta det...



(((kram)))

peter

skriven
#6: Eva T

Hej min Vän !

Nu frestar du mig ;)

Orättvisa och orättvisa.........ett tydligt ex.

Jag har massa skulder (hälften inte mina) jag får betala rubbet under en massa år.

Du har en massa skulder "sitter med tillgångar" och sedan kanske du får rabatt på DINA skulder, dvs betalar under en kort tid å kan gå vidare.

Om inte det är orättvisa så kolla i en ordbok.

Jag förstår ifall du är lite trög, sanningen och verklighet (inte din) utan min har inte kommit ikapp dej ännu.

Du har ju varit sjuk länge ;) å nu en Spanska sjuka som hållit i sig som grädde på moset.

Kram, nu jobb.......

Kram

skriven
#7: peter

Jo jag fattar att du tycker at det är orättvist... och det kanske det också är... det är för mig rätt oviktigt...



... vad jag inte fattar är det där med orättvisa... vad tillför det dig i ditt liv?



(((kram)))

peter

skriven
#8: Eva T

Hej min Vän !

Det gör att jag kan se rättvisan.

Kram

skriven
#9: peter

Räcker det inte med rättvisan då?



(((kram)))

peter

skriven
#10: Stefan Myrén

Sitter med -1,2 miljoner hos fogden sedan många år. Har därför viss förståelse för EvaT:s resonemang.



Det finns alltid någon som får betala i slutänden. Inte förrän nuvarande och inom överskådlig tid tillgångar saknas borde det vara möjligt att dra ett frikort, eller skuldsanering som det heter.



Har egentligen inte så mycket med rättvisa att göra som (ursäkta) upprättelse.



/Stefan Myrén

skriven
#11: Bekele

Det finns ingen rättvisa..

Acceptera faktum Eva T.

skriven
#12: peter

Det är bara pengar...



(((kram)))

peter

skriven
#13: Eva T

Hej PETER !

Nu var du där igen, med din nonchalanta axelryckning.

"Det är bara pengar"

Du har nog aldrig varit där, i någon längre stund, utan bakdörrar, och vid dina sinnens fulla bruk.

Det att vara drabbad, om inte annat så fick du ju förhoppningsvis lite insikt och empati nu när du varit lite sjuk. För sjuka människor, eller personer vid inte full vigör.

Det kanske ska till att du får gå från hus och hem bilen pajar, att du inte kan sköta ditt jobb skulder, betalningar framför dig år ut och år in innan du ser, förstår.

Just nu är du inte speciellt ödmjuk i dina kort svar som just bara är ord, ord för ordens skull.

Var fan har du känslan ?

Tillbaka till pengar, Ja och tyvärr så betyder dom mer än vad som är sunt i detta landet och i västvärlden. Men att vara utan eller ha det dåligt ekonomiskt ställt är ingen höjdare samtidigt som man ska leva och delta på livets villkor.

För inom vissa håll i samhället krävs både det ena och det andra för att hänga med.

Om man/ vi inte ska behöva ställa oss utanför igen.

Bara för att jag ser rättvisan så behöver jag inte uppleva den alltid. Men att jag ser den gör att jag i alla fall kan agera utefter den så färre kanske drabbas i slutänden.

skriven
#14: peter

Jag är inte sååååå nonchalant som det kanske kan tyckas... och jag har faktiskt varit där... många gånger... utan jobb... inga stålar... tomt kylskåp... inte kunnat betala hyran... utsläng på gatan... utan bil... ja hela resan... många gånger...



... det är inte det som skrämmer mig... inte ett dugg faktiskt... för jag bor i Sverige... jag kommer inte att dö av svält...



... rikedom har ingenting med pengar att göra... inte ett skit... visst vill jag bo kvar i mitt hus... ha kvar min bil... och jag kommer att göra vad jag kan för att behålla det... men skulle jag mista allt... då vinner jag något annat... det är livet på livets villkor... min tillit grundar sig på mina egna erfarenheter...



... mina erfarenheter som visar mig att jag har ingenting att vara rädd för... det bara känns så... men jag behöver distans för att fixa livet på livets villkor... för jag är människa och om jag inte passar mig så tappar jag distansen och tror att mina problem äger mig... och det går snabbt för mig att glömma bort att jag bor i det trygga landet sverige... där de flesta problemen är lyxproblem... som t.ex. pengaproblem... vårt problem är att vi inte riktigt förstår det...



... jag är inte så rädd för att förlora alla mina ägodelar... jag är mer rädd för att förlora min tro... för jag tror inte längre på att den som äger mest när man dör vinner...



... nu hinner jag inte utveckla detta mer för nu ska jag iväg och käka på RIA... på kredit L...



(((kram)))

peter

skriven

Kommentera inlägget här :