Mitt sinne hade inte en chans... visst såg det väldigt vackert och lockande ut när jag tittade ut genom fönstret i morse... och visst ville jag jättegärna ut och springa i morse... men jag lyssnade och hade en dialog med min egen kropp... och den berättade för mig att den fortfarande är en smula hängig... lite snuvig och en smula trött...
... mitt sinne ville springa... påpekade hur vackert det var ute... hur skönt det såg ut... hur bra jag skulle må av att springa en runda...
... men jag lät min kropp bestämma... det blev en dags vila till... och dra på trissor... tror minsann att det var förståndigt gjort av mig... vuxenpoäng...
... 10 noll till ålderdomen...