Fattar inte att jag fortfarande kan vara så himla trött... och det är inte utan att jag undrar över vad det är som fattas mig... jag var ju ute och sprang i morse och det kändes okej under tiden jag sprang... men efteråt var en nära dödenupplevelse... okej lite överdrivet men jag mådde fan inte bra... och jag undrar lite om jag kanske skulle tagit det lugnt i några dagar till innan jag började med mitt springeri igen... men jag trodde nog att jag var helt frisk nu...
... i tisdags morse var jag på mitt första...
... yogapass på ett tag...
... och jag var på "tårna" när jag föreläste igår... det kändes riktigt bra faktiskt... och det var stort att en av mina absolut äldsta vänner hade tagit sig dit för att lyssna på mig... och när han sa åt mig att jag hade berört honom och gav mig massa beröm för min föreläsning blev jag riktigt riktigt glad... fan det här var en kille som kände mig... han hade sett stora delar av min historia i verkligheten... han visste vad det var jag pratade om.
Men jag är bara sååååå trött idag... ingen energi överhuvudtaget... sitter nästan och somnar i bilen på vägen hem... får släpa mig in i affären för att köpa mjölk... jag orkar fan inte vara så här trött... jag känner mig inte så sjuk... bara dödstrött... hela vägen in i min kropp...
... men jag tror ändå att jag kommer att springa i morgon bitti... för idag var springeriet en fantastisk upplevelse... så himla skönt... sagoligt vackert och avkopplande... det är helt ljuvligt att få vakna upp mitt ute i skogen... känna den friska luften och förstå hur lyckligt lottad jag är... detta är meditation och bön för mig... ja så himla häftigt att jag nästan känner för att trotsa min trötta kropp och ta en extra sväng nu direkt... men nä... jag ska låta mig vara precis så trött som jag är just nu... för jag tror att min kropp pratar med mig nu... och att jag ska lyssna på den... idag iallafall... i morgon bitti så är det min kropps tur att lyssna på mig... och hänga med mig ut i skogen igen...
Hej min Vän !
skrivenJag tror att dessa tillstånd: Att fundera över orken som du inte rått över. Sjukdomen som drabbade dig fysiskt är väldigt nyttigt för dig.
Jag tror du förstår varför jag tycker så. Om inte så ska jag förtydliga mig lite.
Trots ödmjukhet och viss empati har du ofta väldigt svårt att se och förstå att inte alla alltid och ibland väldigt sällan rår över sitt mående själv.
Så det behöver "drabba dig också" orkeslösheten, krämporna och "ontet"
Stor kram till dig. Vi syns kanske imorgon.