Jag bet sönder mina tänder igår... sämsta tänkbara tidpunkten... en sen fredagskväll... det sa bara "klick" så fattades det en bit av mina provisoriska gaddar...
... en liten bit...
... av plast.
En sak kände jag direkt... och det var att jag... ALDRIG MER... vill vara tandlös... bara tanken på att gå omkring som jag gjort i sååååå många år fick mig att kippa efter andan... ALDRIG MER... nu är jag inte längre killen utan tänder... och jag har väldigt snabbt vant mig vid att bli bemött som precis vem som helst... och jag ska tala om för er att jag gillar att bli bemött som vem som helst.
För det har jag märkt... det är skillnad på hur jag blir bemött med eller utan tänder... och det är en stor skillnad... jag blev fan förvånad över att det var SÅ STOR skillnad... och jag tackar livet för att jag inte fattade det under alla dessa år jag levde utan mina framtänder... ja, jag är tacksam över att jag som människa kunde förneka sakernas rätta natur när detta var min verklighet... jag tror faktiskt det har med någon form av grundläggande mänsklig anpassnings och överlevnadsstrategi att göra... att vi förnekar vissa psykiska prylar tills vi fixar att ta hand om dem utan att gå sönder... och det känns tryggt... att livet ser till att jag aldrig får mer än vad jag klarar av.
Det är först nu när jag har haft tänder i munnen ett tag som jag känslomässigt börjar förstå hur mycket min tandlöshet har styrt mig... och på vilket sätt... och hur ensamt det är att känna sig annorlunda... och hur in i helvete bra jag är på att förneka dessa sanningar om mig själv.
Det är med viss spänning jag följer mitt eget liv nu... för det händer konstiga prylar... jag förändras i takt med vad som händer i min mun... redan när jag och min "vanliga" tandläkare bestämde oss för att skicka en remiss till käkkirurgen i Halmstad började jag förändras... han (min vanliga tandläkare) sådde nämliget ett frö hos mig när han berättade för mig att det vore bra för mina tänder om jag slutade röka... det tog ett tag men som ni ju vet har jag lyckats leva som en rökfri rökare hela detta året... och den resan började hos min tandläkare... han sådde fröet... jag blev rökfri och som ett brev på posten så fick jag till slut en tid hos min nuvarande tand-doktor... den dagen var det skönt att vara rökfri *L*...
... nu har jag haft provisoriska tänder över sommaren så att min mun kunde läka färdigt innan vi nu fortsätter i mitten av oktober med att sätta in mina permanenta tänder... jag ska besöka tandteknikern som ska tillverka mina nya tänder och vi ska komma överens om hur vi vill att det slutliga resultatet ska se ut... formen är jag ganska nöjd med nu... möjligtvis så vill jag ha dem en aning vitare (folk bleker ju sina gaddar till höger och vänster så det skulle nog inte se så konstigt ut med en aning vitare tänder)... ja ni hör... jag har börjat bry mig betydligt mer om min utsida...
... fåfäng har jag alltid varit men kanske inte så tydligt som nu... jag klär mig annorlunda och lägger ner mycket mer tid på att välja vad jag vill ha på mig... ett direkt resultat av att jag har nya tänder... och att jag märker så tydligt av att jag får ett helt annat bemötande nuförtiden... innan var jag en tandlös pundare vad jag än hade på mig... det spelade liksom ingen roll... den tiden är förbi... nu är mitt klädval en viktig beståndsdel i hur jag väljer att vilja bli bemött i olika samanhang... för det spelar en stor roll vad jag väljer att ta på mig... jag blir bemött efter vilken utsida jag väljer... fördelen med kläder är att jag har lite större utrymme att spela med i spelet *L*...
... en annan sak som förvånar mig är att jag börjat springa... att jag helt plötsligt tycker såpass mycket om mig själv att jag tycker att det kan vara värt att ta hand om mig... för det är därför jag springer... för att få känna att jag bryr mig om mig själv... jag har börjat behandla mig själv som den vackra och värdefulla människa jag faktiskt känner mig som... inte alltid... men rätt ofta... tillräckligt ofta för att behandla mig själv med respekt.
Kanske svävade detta inlägg iväg en smula... men det var skönt att få ur mig hur viktigt det är för mig att ge mig själv lite nya tänder... och hur det påverkar de flesta område i mitt liv... allt hänger ihop... på ett eller annat sätt...
... och föresten så kunde jag inte låta bli att springa i morse trots att jag förkyld...
... och jag var duktigt trött efter min runda... som jag sprang snabbare än någonsin...
... nytt rekord.
Jag är väldigt nyfiken på hur lång din runda är. Jag har hört du springer i väldigt svår terräng, snart dax för lidingöloppet. :)
skriven