Nu är det dax för mina permanenta gaddar att ta plats i munnen på mig... och resan mot det slutliga resultatet börjar... idag.
Det är spännande och jag är ganska nervös... jag är väl alltid nervös och lite rädd när jag ska besöka tand-doktorn... inte så himla mycket för att det ska göra ont faktiskt... min erfarenhet av smärta i samband med mina tandläkarbesök är faktiskt om jag ska erkänna det... att han/hon har hjälp mig att bli av med min smärta... de flesta tandläkarbesöken från förr var akutbesök... och jag kan bara säga att jag inte gick dit för tidigt en enda gång... nä visst kan det vara lite otäckt och kännas lite när jag får min bedövning... men smärta... nja...
... mycket av min rädsla i samband med mina tandläkarbesök ligger nog faktiskt i min skam... jag har helt enkelt skämts för att mina tänder... att jag inte varit så duktig som jag skulle varit med min tandhygien... att mina tänder inte ser tillräckligt bra ut... att jag har haft tandsten... listan kan göras lång... det känns som om att i min mun bor det hemligheter... finns det något mer intimt än munnen?
Nu är den tiden över... jag har fått en ny chans... och jag ska villigt erkänna att jag inte för mitt liv kan förstå varför i helvete jag väntat så här länge på att fixa mina tänder... detta är garanterat en av de mest kärleksfulla handlingar jag gjort mot mig själv... någonsin... visst är jag en smula rädd... osäker... spänd på hur det ska kännas... jag vet hur det såg ut när jag började denna resan... och nu gäller det...
... hur kommer det färdiga resultatet att bli... hur det var vet jag ju... nu ser jag framåt.
Har lite synpunkter med mig upp idag... hur jag önskar att resulatet ska bli... vilken färg jag vill ha på mina nya tänder och hur det känns när jag tuggar... ja sådant som jag vill delge min tand-doktor så att han har så mycket information han kan få... så att han kan fatta de besluten som han behöver göra för att det ska bli så bra som möjligt för mig... för när jag berättat för honom hur jag vill ha det... ja då släpper jag taget... då litar jag på honom... fullt ut... det är ett val jag gjort... att ha tillit till att killen som fixar mina tänder vet vad han gör.
Jag är glad över att jag har ett program som jag kan använda mig av i ALLA mina angelägenheter... ett program som lärt mig att ha tillit... att släppa taget och lita på att det kommer att bli som det ska bli... alltid... men samtidigt ett program som säger åt mig att...
...acceptera det jag inte kan förändra,
ha modet att förändra det jag kan...
... och förstå skillnaden.