Ta mig fan...

... jag sprang rakt in i våren.

Jag tog ett snabbt beslut i morse om att inte känna efter hur jag mådde utan drog på mig träningskläderna direkt... och fem minuter senare så befann jag mig mitt i våren... lite morgondimma... solen sken... fåglarna kvittrade... och det doftade... vår... ni vet den där speciella doften som bara finns på våren... sagolik ljuvligt... jag är en grymt rik människa som har möjligheten att springa rakt in i skogen... eller ja...


... i skogen befinner jag ju mig alltid eftersom det är där jag bor.

I vilket fall som helst... jag ger mig själv en stor klapp på axeln för att jag gav mig själv denna möjlighet att få en kanonstart på denna dagen... det är med pigga, glada och tacksamma ögon jag betraktar verkligheten just nu... och det gillar jag... för...

... tacksamhet är inte en känsla som jag vill supa elletr knarka bort.

Kommentera inlägget här :