.
Det var ett tag sedan sist... möten har varit bokade och en massa andra jobbrelaterade prylar har kommit i vägen för mina yoga-pass de senaste veckorna... och som vanligt när jag har lyckats med att bryta en rutin så börjar jag förhandla med mig själv om hur jag ska kunna slingra mig ur och kunna skita i dagens pass... det spelar ta mig fan inte någon roll om att jag vet hur bra jag kommer att må efteråt... min "smitaifrången" är oerhört stark... men som vanligt när jag skriver om det här så inser jag med all önskvärd tydlighet att jag vill köra mitt yoga-pass... trots att det inte känns så.
.
Det är skönt att det inte är min mage som bestämmer över mitt liv längre... det är ett jävla handikapp att vara känslostyrd istället för att låta förnuftet och huvudet bestämma... det finns någon form av skev romantik som snackar om inspiration för att skapa och att man ska "känna för det"... enligt mig... kvalificerat skitsnack... skapande är hårt arbete... det finns inga genvägar om du vill nå ett varaktigt resultat med ett konstnärskap och inte bara ha en trevlig hobby att njuta av lite då och då... det anser i alla fall jag.
.
Våra handbolls-tjejer skapade vacker konst... men det låg säkert hårt arbete bakom.
.
Vill jag ha resultatet som jag vet att yogan ger mig så får jag lägga ner lite jobb... som typ gå dit på regelbunden basis och anstränga mig... lagom ;-)... det finns inget som är gratis... inte ens ett nöjt leende efter ett yoga-pass.
Tror jag också har en sån där "smitaifrången"...ditt blogginlägg blev en påminnelse för mig att köra igång med vattengympapassen igen :)inte ens ett leende efter vattengympan är gratis,men det är både kul och tillfredsställande när man gjort det! ha en fortsatt bra dag! kram
skriven