PETERS BLOGG

.

Det slog mig nu på morgonen att jag precis som när det gäller de övriga drogerna inte tänker så himla mycket på att jag fortfarande är rökfri... inte så att jag tar min rökfrihet för givet... för det gör jag inte... för lite då och då så kommer det ett röksug och hälsar på... visserligen så varar det väl aldrig längre än ca. 10 sekunder, men ändå... jag är en nikotinist ut i fingerspetsarna och precis som att jag för alltid kommer att vara alkolist och narkoman så får jag leva med att vara en nikotinist... och det är ju inte hela världen så länge jag är en rökfri rökare... nykter alkolist... och en drogfri narkoman... huvudsaken är att jag inte glömmer bort sanningen om mig själv... jag kan inte dricka lagom... knarka socialt eller "feströka"... för mig är det allt eller inget som gäller... noll... nada... zero.

.

Jag valde att plocka bort all nikotin när jag råkade bli rökfri lite av en slump för snart 2 år sedan (exakt tid är... 1 år, 11 månader, 18 dagar, 11 timmar och precis nu när jag skriver dessa ord 12 minuter)... visserligen så köpte jag en dosa snus men den ligger fortfarande oöppnad i mitt kylskåp... och även om jag hade funderingar på att använda mig av alla möjliga och omöjliga hjälpmedel som finns att köpa på apoteken så blev det liksom aldrig av... när jag efter några dagar kom fram till ett apotek så baxnade jag när jag fick se att det skulle kosta typ lika mycket att bli rökfri som att fortsätta röka... och det kunde jag inte acceptera... en av mina planer var ju att belöna mig själv med alla stålarna som jag sparade nu när jag inte köpte cigarretter längre... fan... undrar var den planen tog vägen?

.

Det är häftigt att vara rökfri... precis som med drogerna så kan jag märka av att allt är lite mer på "riktigt" när jag inte har något i min kropp som påverkar mina sinnen... att jag har blivit mycket mer känslig och har en betydligt mer utvecklad förmåga att ta del av det där som vi kallar för... livet... både fysiskt och psykiskt... vilket gör att jag njuter mer än någonsin av allt möjligt... som en konstutställning... fläsksvålar... vintern i Brännebassalt... att bo i skogen... en bra film... god mat... ja allting smakar helt enkelt... mer... och jag gillar... mer... ja, ni vet... allt eller inget ;-).

.

Och eftersom jag ju aldrig blir nöjd utan hela tiden vill ha mer så har jag börjat snegla på min kollega Leffe som har slutat att dricka kaffe... och börjat leka lite med tanken... att bli kaffefri... och möjligtvis börja fundera lite på mitt intag av socker... för som en sann beroende som mig så finns det ju inte ordet lagom... något som jag märker på alla område i mitt liv...