PETERS BLOGG

... är någonting som jag inte riktigt förstår mig på.

Helt plötsligt så dyker det upp tomtar och granar överallt... okej granarna har jag runt mig året runt men ni förstår säkert vad jag menar... det är jultider... och jag är kluven... minst sagt... visst är det mysigt med levande ljus och tingeltangel inom vissa gränser... men när det blir hysteriskt så drar jag öronen åt mig... som att det finns ett mode för hur en klädd gran ska se ut... och då tycker iallafall jag att måttet är rågat... i år så hörde jag ett rykte om att det var metalic som gällde... jag håller dörren öppen för att jag kan ha hört fel... men ändå... bara tanken på att förra årets julpynt inte skulle duga får det att krypa under skinnet på mig.

Jag tycker att det kan vara mysigt med julen... men jag är skeptisk mot julen som affärsidé... inte för att det är en dålig affärsidé... nä tvärtom så drar ja öronen åt mig när man kan få människor att må skitdåligt bara för att man inte har tillräckligt med pengar att handla alla dessa saker som tydligen hör julen till... eller när jag får höra att det inte duger att hänga upp barnens pyssel i granen längre... för att det skulle förstöra granens utsmyckning... att ge de signalerna till våra barn är ju direkt farligt... för vad är det då vi säger till våra barn?

Inte är det att julen är barnens högtid iallafall... nä... när inte ungarnas julpyssel är det finaste pyntet så har vi puttat barnen åt sidan och valt att berätta för dem att de inte duger... att vi inte vill ha deras prylar... och att kreativitet och skaparlust inte värderas i våra hem.

Den affärsidén tycker jag är helt vansinnig... och direkt dum i långa loppet... så fan... skit i att köpa nya fina klä granen prylar och låt ungarna klä granen och smitta ner hela familjen med sin kreativitet och fantasi... det är en julklapp som lönar sig i längden... och en helt fantastisk affärsidé för er egen familj... för det är fan inte pengarna som kommer att göra oss lyckliga... nä det är känslan av att vi är helt perfekta precis som de vi är som är obetalbar... och den kan inte köpas för pengar... den kan bara ges bort med komplimanger... kramar... och genom att vi värdesätter varandra på alla möjliga och omöjliga sätt... som t.ex. att uppmuntra och uppskatta våra barns inneboende kreativitet.


Nu är det jul här i vårt hus... tralalela... tomten är full och trillar omkull... tralalala.