... att fixa mig en ny dator.
Det är med andan i halsen som jag startar upp min gamla dator varje morgon... det händer mystiska grejer hela tiden... idag så hade min agenda försvunnit... och jag satte kaffet i halsen... kände en välbekant känsla av panik... och ropade på min vän dataproffset som befinner sig på mitt jobb.
Denna gången så löste det sig... igen... som det naturligtvis gör varje gång oavsett vad det gäller... det kanske inte blir som jag vill men att det löser sig har jag egentligen full tillit till... det är bara det att jag glömmer bort det mellan varven... denna gången hade min dator fått för sig att det var år 2007 igen så det var ju inte så konstigt att min agenda var tom (mitt agendaprogram har redan arkiverat det för länge sedan)... och efter lite knep och knåp så fick jag det att funka igen... men jag håller på att få krupp... det är långsamt... hänger sig... kort sagt min dator har passerat sitt bäst före datum.
Det har skrivits mycket på dessa tangenter och nu säger min dator åt mig att den är trött.
Datorn är mitt viktigaste arbetsredskap... och jag blev väldigt påmind om hur viktig den är när mina kollegor fick sina datorer stulna på VågaVa i Ljungby... och det är väl först när man blir av med allt som finns på datorn som man förstår hur mycket man använder den... all bokföring... agenda... mailkontakt... ja jag kan fortsätta hur länge som helst... lite i taget så har jag blivit allt mer digital... för idag så använder jag min dator på ett väldigt praktiskt sätt... jag behöver inte ha så mycket i mitt huvud längre... jag har en annan hårddisk som hjälper mig att hålla reda på mitt liv.
Om det är bra eller dåligt har jag ingen åsikt om... jag accepterar och gillar läget... då ser jag att jag har ett problem... och ser sambandet... min dator krånglar och jag får ont i magen... och doktorn rekomenderar mig att fixa en ny dator... helst en Mac... ;-) .
Det är med andan i halsen som jag startar upp min gamla dator varje morgon... det händer mystiska grejer hela tiden... idag så hade min agenda försvunnit... och jag satte kaffet i halsen... kände en välbekant känsla av panik... och ropade på min vän dataproffset som befinner sig på mitt jobb.
Denna gången så löste det sig... igen... som det naturligtvis gör varje gång oavsett vad det gäller... det kanske inte blir som jag vill men att det löser sig har jag egentligen full tillit till... det är bara det att jag glömmer bort det mellan varven... denna gången hade min dator fått för sig att det var år 2007 igen så det var ju inte så konstigt att min agenda var tom (mitt agendaprogram har redan arkiverat det för länge sedan)... och efter lite knep och knåp så fick jag det att funka igen... men jag håller på att få krupp... det är långsamt... hänger sig... kort sagt min dator har passerat sitt bäst före datum.
Det har skrivits mycket på dessa tangenter och nu säger min dator åt mig att den är trött.
Datorn är mitt viktigaste arbetsredskap... och jag blev väldigt påmind om hur viktig den är när mina kollegor fick sina datorer stulna på VågaVa i Ljungby... och det är väl först när man blir av med allt som finns på datorn som man förstår hur mycket man använder den... all bokföring... agenda... mailkontakt... ja jag kan fortsätta hur länge som helst... lite i taget så har jag blivit allt mer digital... för idag så använder jag min dator på ett väldigt praktiskt sätt... jag behöver inte ha så mycket i mitt huvud längre... jag har en annan hårddisk som hjälper mig att hålla reda på mitt liv.
Om det är bra eller dåligt har jag ingen åsikt om... jag accepterar och gillar läget... då ser jag att jag har ett problem... och ser sambandet... min dator krånglar och jag får ont i magen... och doktorn rekomenderar mig att fixa en ny dator... helst en Mac... ;-) .