Helt maniskt...

... fortsätter jag att utveckla min besatthet.

Vi snackar om ett intensivt (minst sagt) knapprande på tangenterna... och att sätta mig här och skriva om det är ett sätt för mig att få den nödvändiga distansen så att jag kan slita mig från datorn... det är mycket ska bara... sen... och imorgon... nu... för jag hinner inte riktigt äta... eller ens sätta på en balja kaffe (då är det illa)... och hur i helvete ska jag hinna sova?

Jag vill så jävla mycket... och kan så jävla lite.

Det försöker jag kompensera med en dåres envishet... helt jävla besatt och med en total hängivenhet... och någonstans i all denna frustration så älskar jag intensiteten... hur det vibbrerar i hela kroppen... och jag nästan hyperventilerar... helt vansinnigt... men nu ska jag stänga av datorn... lägga mig... för att komma upp i tid till möjligheten att få uppleva detta tillstånds totala motsats... imorgon bitti är det dax för tisdagens morgonyoga... relalalaxa och meditera...

... jag bara ÄLSKAR dessa ytterligheter... allt eller inget... helst samtidigt...

... livet är fyllt av möjligheter... det är bara att ta för sig och uppleva det med alla mina sinnen... intensivt och intimt... samtidigt... vilken gåva det är att leva drogfritt och få uppleva livet på livets villkor... jag är verkligen en rik kille som har denna möjlighet... och när jag tänker på det känner jag en sån stor tacksamhet över att få vara en nykter narkoman... att jag vågade välja ett helt nytt sätt att leva...

... idag kan jag säga att jag älskar livet... på riktigt.

Kommentarer :

#1: cecilia

jaa Peter.. håller med dej där.. härligt att vara drogfri narkoman.. detta trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva.. äntligen 3 månader utan att jag har kämpat ett dugg faktiskt.. o jag vet att du hajar vad jag då menar.. jag kan även känna att låt leva är nått för mej.. är där nu.. hi hiii.. såå underbart.. stor ((( kram ))) till dej vännen.

skriven
#2: peter

Någon sa en gång åt mig att "vi slutade inte kämpa, vi gav upp"... och när vi väl kapitulerat så kämpar vi inte längre mot drogerna... nä fan... då kämpar vi för livet L...



... roligt att höra att det går bra för dig... det är du värd...



(((kram)))

peter

skriven
#3: cecilia

tack Peter.. på nått vis har vi börjat känna varan på ett sjust sätt.. både genom blogg o telefon.. jaa det är såå fint o lätt att prata med dej du hajar saken såå lätt.. ((( kram )))

skriven
#4: peter

Tillsammans kommer man ju alltid längre L...



(((kram)))

peter

skriven

Kommentera inlägget här :