Oparfymerad...

... har jag väl alltid varit.

Nu är kläderna jag har på kroppen också det... och eftersom jag nu är en kille med luktsinne (vi rökfria snubbar får ju faktiskt våra luktsinne tebax) så kan jag bara säga att det känns... helt okej... parfymfritt betydde inte att det luktade illa om mina kläder... det betydde mer att... det inte luktade någonting... alls.

Jag är en kille som aldrig har använt mig av deoderanter i högre grad... typ aldrig... kanske beror det på en dispyt jag och en gammal vän hade när vi bodde tillsammans i en lägenhet i vår ungdom... jag kommer inte ihåg vem av oss som hade fått presenten... men jag kommer ihåg att det var både rakvatten och deoderant...


... grejen var att en av oss hade rakvattnet under armarna...

... och vi kom aldrig överens om vem av oss som hade tagit fel... jag är fortfarande övertygad om att jag hade rätt vid det tillfället... men jag tog det säkra framför det osäkra... när jag rakade mig så använde jag mig av hembränt som rakvatten (jag tyckte att det var väääääldigt manligt) och nöjde mig med tvål och vatten under mina armar...och i alla dessa år har jag inbillat mig att det är därför jag inte luktar illa under armarna... att deoderanten liksom gör dig beroende av den... jag blev väldigt förvånad när jag blev rökfri och upptäckte dofter från mig själv som jag inte trodde fanns...

... men va fan... det är smällar jag kan ta... oparfymerad...

Kommentera inlägget här :