... som identitet.
Visst är det ofta så i vårt avlånga land... att vårt arbete blir vår identitet... på gott och ont... för vem är man då om man är arbetslös?
Förvisso så har jag ju hört att man kan lägga sig till med klämmiga utryck som att "jag är mellan två ärbete"... "fritidsforskare" eller liknande... men... arbetet är min identitet... och jag är grymt tacksam över att jag bor i ett land där jag kan jobba som nykter narkoman... visst det är inte en titel som passar i alla lägen den medges och därför känns det lite extra bra att nu äntligen ha fått en annan titel (på samma sak *L*)... för jag är ju numera en utbildad narkoman... en biträdande adiktolog eller som vi säger i våra adiktologkretsar BAD (som då är samma sak... såklart *L*).
Innan var jag snickare... och när jag blev arbetslös så tog jag ändå på mig jobbarkläderna i över två år... som skydd nägot att gömma mig bakom... för jag ville ju inte vid det tillfället vara narkoman och alkolist... nä det förnekade jag inte bara för min omgivning utan även för mig själv... ja ska jag vara ärlig så var det nog fan bara jag själv som gick på det till slut... jag ville vara något annat... snickare hade jag ju funkat skitbra i hur många år som helst... så det var kanske inte så konstigt att jag tog på mig mina arbetskläder för att få en identitet att gömma mig bakom... ville ju gärna vara "duktig"... ja fy fan... vilket liv.
Bakom mina masker är jag vacker & värdefull... jag behöver inte längre gömma mig... skönt.